Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Nils Afzelius
Eesa til Paphos» (Witt.-arb., VI: 38 f.). De följande årtiondena uppvisa
flera vers-prosa-resor, Dassoucys Aventures (1677), Regnards Voyage
en Normandie (1689) o. a., men sin blomstring1 har genren under rokokon,
mellan 1710 och 1780. Det finns få bland de mera bekanta
författarna från denna tid som icke ha offrat åt den: Antoine
Hamilton, Piron, Gresset, Lef råne de Pompignan, Voltaire äro endast
några av namnen. Från 1760-talet börjar den andra karaktär.
Naturen får en allt större plats (Parny, Bertin ui. fl.). Inflytandet
från Sentimental journey fyller den gamla, lekfullt omväxlande
formen med ett nytt känsloinnehåll. De två intressantaste exemplen
på en sådan biandtyp erbjuder den tyska litteraturen: J. G.
Jacobis Winterreise och Sommerreise (1769) och från senare tid
Moritz August von Thümmels i flera avseenden verkligt bet}rdande
Reise in die mittäglichen Provinzen JTrankreichs (1791—1805), som
är en sammanfattning av hela den föregående utvecklingen. Det
romanartade inkräktar allt mer på det beskrivande, och vissa drag,
t. ex. kapitelindelning- och förkärlek för komiska scener, äventyr med
stjälpande vagnar, värdshusgräl o. s. v., övertagas från reseromanen
på prosa (Marivaux, La voiture embourbée (1715) o. a.). Denna
senare, som likaledes har uppstått ur 1600-talets brevlitteratur —
jagberättelsen till en adressat — utvecklas jämsides med den ovan
beskrivna arten. Resan blir nu endast en ram, resehändelserna
självständiga episoder. I Bonneval’s Voyage de Mantes (1753)
införs uppfostringsmotivet, som sedermera blir det ledande hos
Thüm-mel. Gränsen till den rena romanen överskrids fullkomligt. Den
senare prosa-resan står nästan undantagslöst under Sterne’s
inflytande. En och annan sådan, t. ex. L. B. Néel’s lustiga och mycket
populära Voyage de St. Cloud (1748) behåller ännu den i
vers-prosaresorna hävdvunna lätta badinage-tonen.1
Chapelle’s och Bachaumonfs Voyage har med säkerhet varit
känd i Sverige. Ett vittnesbörd om att den varit det redan på
1600-talet lämnar en tidig avskrift, som tillhört den kände boksamlaren,
riksskattmästaren Sten Bielke (1624—1684) — nu i Kungliga
biblioteket.2 Dalin inför genren med sina skämtsamma resebrev i fjärde’
1 Néel’s Voyage har under titeln »En löjelig resebeskrifning, ifrån Stockholm
til Arboga, upsatt af en yngling» plagierats av Kexél i Mina tids-fördrif pä
hög-ivakten. [1780—81], s. 168 f. Omtrycktes med en del förändringar och tillägg i
Arboga 1839, utan uppgift om källan.
2 Jag har icke kunnat avgöra, om denna med vacker fransk handstil utförda
avskrift verkställts efter handskriftlig eller tryckt källa. Då den vid en jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
