Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Min son på galejan och den komiska resebeskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-234 Nils Afzelius
•så mycket annat av Møller ett brottstycke — även detta är en
likhet — men dessa spridda anteckningar på knappa 40 sidor äro
förtjusande i sin omedelbara friskhet och skulle förtjäna flera läsare
i Sverige än de förmodligen ha. En svensk undgår icke att göra
sina jämförelser, och det är fråga om man icke har rätt att tro på
ett närmare samband. Den svenska diktningen har betytt mera
för Poul Møller än för någon annan av Danmarks mera betydande
författare: hans lyrik har mottagit viktiga intryck från Geijer i
främsta rummet, men även från Atterbom och Dalin. En förmodan
att Min son på galejan varit honom känd ligger därför nära till
hands. Det är någonting visst i själva det poetiska handlaget som
antyder detta. Man finner det lättast genom att läsa de
uttrycksfulla sidorna om Nordsjöstormen och den »Jerusalems
Forstyr-relse» som går ut över fartyget och dess passagerare, ej minst
deras magar. (Jfr M. S. G., 1:5 och I: 9, »Om Jerusalems jämmerliga
förstöring»!).
I detta försök till en analys av Min son på galej an har
utgångspunkten valts i den komiska reseskildringen, en litteraturart
som icke i främsta rummet avspeglar verkligheten utan är en
fantasiens fria lek med dess former. Också den motsatta vägen —
från verklighetsskildring till fiktion — har prövats. Men det synes
mig, som om Levertin7 när han vill visa, att diktverket har sin
upprinnelse i Linnés resor, ger en vilseledande föreställning såväl om dess
uppkomst som av dess litteraturhistoriska ställning. Sanf ärdig
resebeskrifning börjar med en parodi av Linnéstilen. Av detta och
liknande skämt hos Wallenberg kan man dock icke sluta sig till
att han ursprungligen utgick från Linné. Snarare någonting helt
annat. Min son på galejan har skrivits i medveten motsats till den
allvarliga naturvetenskapliga reseskildringen av en humanist, för
vilken studiet av människan var det angelägnaste. Vad var då
naturligare, än att tidens mest betydande svenska reseskildring, den
linnéska, blev föremål för skämtet! Att Wallenberg till en viss
:grad har smittats av dess stil och att detta inflytande uteslutande
var av godo har icke bestritts utan tvärtom understrukits i det
föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
