- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 6. 1925 /
29

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Romantikern Stagnelius 29

som jagat helsan från hans ungdom, och slutligen undergräfde hans
lefnad, hade neml. tvungit honom att begiva sig under sina närmastes
vård och uppsigt.

Hammarskölds ord tyda på ett våldsamt men kortvarigt utbrott
av sinnessjukdom. Atterbom uppger (Litt. kar. II, s. 45), att
Stagnelius under sin sista tid led av »krampanfall».

Att Stagnelii nevrasteni kunde närma sig och överskrida
bristningsgränsen, därpå har man på sistone fått ännu ett belägg. Euben
G:son Berg har i Samlaren för år 1924 (s. 47) meddelat ett
uttalande av Palmblad, varur redan anförts ett brottstycke. Palmblad
berör Stagnelii sexuella och backanaliska förvillelser och fortsätter:

Dann folgten Stunden bittérer Reue und Zerknirschung,
periodi-schen Wahnsirms1 und wieder religiöser Erhebung, und so lebte er
abwechselnd im Sumpfe roher Sinnlichkeit und in den Vorhallen des
Himmels, bis der Tod, nach welchem er sich sehnte, ihn hinwegnahm.

Det ligger ingenting osannolikt i Hammarskölds ord.
Stagnelius hade länge lidit av sömnlöshet och svåra kroppsliga smärtor,
han hade stormat på sin hälsa med alkohol, opium och sexuella
utsvävningar samt plågats av skräckvisioner; hans inre var förött
av lidelser och själsstrider. Hans nervösa väsen har observerats av
alla dem, han kommit i beröring med. Hans mysticism är i
olycksbådande grad exalterad. »Den till extasen förfallne blir förr eller
senare en patologisk personlighet», säger Frey Svenson (Gustaf
Frödings diktning, Sthm 1916, s. 57). Egocentriciteten i hans
föreställningar och känsloliv gränsar till det sjukliga. De känslor av
förakt och hat, som han hyste mot människosläktet, äro om icke av
patologisk så dock av hypoman natur, och han erbjuder härvid
jämförelsepunkter med Tegnér och Swift. Hans »qualfullt svällande
brånad» verkar lika osund som hans överspända asketism. Det finns
slutligen ingen svensk diktare, som på alla dem, som studerat honom,
gjort ett så nästan fysiskt plågsamt intryck av psykisk sjuklighet.
Det är en morbid doft, såsom av »la fleur fatale», som tränger ut
ur Saronsliljornas präktiga kalkar, det är en feberhet och flämtande
andedräkt i skräckdramerna. Allra minst förvånande är
Hammarskölds uppgift för den, som följt Stagnelii utveckling som diktare
och människa fram till hösten 1821, då hans själ för en kort tid
omtöcknades.2

1 Kurs. av mig.

2 Se min föregående studie Romantikern Stagnelius, Samlaren 1923, ss. 35
och föreg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free