Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 45
Liknande själsrörelser upplever också Perpetua i Martyrerna,
vars själsliv med sin passivitet inför den gudomliga makten, sina
svängningar från kaotisk förtvivlan till salig, klargörande trance
är så representativt för mystikern Stagnelius. Samma plötsliga
andeuppenbarelse i mörkret, som Stagnelius säger sig ha upplevat
i Aftonen, visar sig också för Perpetua i fängelset.
Gud, rädda mig! beröfva ej mitt öga
Den gyllne strålen af din nåd och sanning,
Den höga känslan af din Andes kraft!
Hvart skall jag fly? All verlden sig beväpnar
Emot min kärlek och min tro. Naturen
Och stjernorna besluta mitt förderf.
Gud hör min röst! ur frestelsernas storm
Till dig jag ropar, ur förtviflans böljor!
0 Evige! din starka hand mig räck,
Och lyft mig frälsad ur de svarta djupen!
Jag bönhörd är. O, sväfvade en Engel,
1 ljustalar, med fridens palm i handen,
Ej mig förbi? o, hviskade en röst
Ej i mitt öra med koralleläpx^ar,
Ömt varnande: förvara dina kläder!
Håll lampan tänd, snart är din brudgum här.
»Jag kommer, jag, den förste och den siste,
Ditt A och O!» från sina himlar ropar
Min älskling så, och Andens milda röst
Och brudens suckar svara: amen amen!
(II: 406, 407.)
Perpetuas panna glänser stundtals av ett saligt lugn, men
detta Överjordiska sken kan nästa ögonblick vara försvunnet. Hon
frågar:
Hvad är vårt lugn, vår glädje och vår frihet?
Ack! ett besök af högre väsen blott,
Guds uppenbarelse i Mamres lundar.
Ja! lik en fackla lågade mitt hjerta
Af fröjd och kärlek, klara vattenkällor
Mig vederqveckte. Nu i öknens sand
Jag vandrar, höljd af ett Cimmeriskt mörker.
(II: 382).
Om denna av smärta och fröjd så nervöst vibrerande
religiositet, detta utplånande av jaget inför den högstes makt, denna
självuppoffring åt det gudomliga, som dock för till livets fullaste njut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
