Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda i dikten och verkligheten. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Sven Cederblad
att Johan Wimmerstedts uttalande (Nord. Tidskr. 1894, s. 342) ej är
mycket att bygga på, har jag f. ö. fått genom ett brev från fru
Signe Nordenstam, f. Wimmerstedt, som välvilligt meddelat mig
bl. a. följande:
Fröken Maria Carlander — vars mor var uppvuxen som
fostersyster till Johan Magnus Wimmerstedt hos hans föräldrar Hedda
Stagnelius och prosten, f. d. lektor Wimmerstedt i Högsby — säger, att
Erik Johan Stagnelius skaldemö ej var fingerad utan endast till namnet.
Föreställningen, att skalden i sin lidelsefulla diktning till
Amanda blott skulle röra sig med en abstraktion, för till en
förvirrande oklarhet i uppfattningen. Tänker man sig däremot Amanda
som en verklig flicka — så kallar ju Stagnelius henne många gånger,
när han glömmer att kalla henne gudinna — för vilken poeten
suckar, för vars skönhet han ej kan finna ord nog stora och granna,
som han drömt om att vigas vid, vars hårdhet, förakt och avslag
han bittert klagar över, till vilken han resignerad säger farväl, ja,
då blir det hela enkelt, klart, mänskligt, trovärdigt.
En sak, varom forskare från senare tid, trots alla
meningsskiljaktigheter för övrigt, tyckas ha enats, är att Stagnelii Amanda
måste ha varit ett Stockholmsbarn, en uppfattning, som Eichhorn
redan år 1868 framställt och väl motiverat (i sin Lefnadsteckning för
Stagnelii Samlade Skrifter, s. xxxv).
Och dock kan man knappast, så underligt det än kan synas
och låta, få riktigt klart för sig, att den så hängivet besjungna
verkligen existerat och gått på samma gator som poeten, förrän
man vet ett bestämt namn. En lycklig slump och en välvillig
fingervisning av bibliotekarien dr Oscar Wieselgren ge mig dock en
möjlighet att namnge en bestämd person.
I Chr. Eichhorns svårtillgängliga papper förekommer följande
anteckning om Stagnelius, som härmed meddelas med benäget
tillstånd av hans efterlevande maka och dotter:
Bodde 1815, 16 i Fiskaregränden vid Mosebacke och var vid den
tiden alldeles förtjust i Fredrique Almgren, en utmärkt vacker men
slamsig flicka, dotter till en enkefru A., som sedan blef gift med
kyrkoh. Sodenstjerna. 1818 flyttade familjen till Järlåsa, då äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
