Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyfunnen dikt av Stagnelius. Av Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen dikt av Stagnelius 117
till någon tidning. Den gamla doktorinnan Bäckerström hörde till
familjen Stagnelius’ umgängeskrets. Stagnelius hade en gång förut
besjungit henne i ett ungdomligt namnsdagskväde, varur
reminiscenser återfinnas i gravdikten. Att poemet På Emerentias Bag
utgör en hyllning till prostinnan Bäckerström har Böök redan
påpekat i monografien (s. 67). Från vilket år detta tidiga alster av
Stagnelius förskriver sig, är en fråga, till vilken jag längre fram
återkommer.
Prostinnan Bäckerström avled den 11 mars 1817; den 22 mars
står poemet att läsa i Calmar-Posten. Om Stagnelius vid denna
tid tjänstgjort i Ecklesiastik-expeditionen, skulle han knappast kunna
vara författare till dikten, ty det är föga sannolikt, att han under
de få dagar, som förflyta mellan prostinnan Bäckerströms död och
poemets tryckning i Calmar-Posten, skulle ha hunnit att i
Stockholm få underrättelse om hennes död, skriva dikten och sända
den till Kalmar. Stagnelius har emellertid vid denna tid befunnit
sig i Kalmar. Expeditionsdiarierna visa, att han fr. o. m.
september 1816 till juli 1817 icke mottagit några kungliga brev till
renskrivning. Han har dessa månader vistats i hemmet och han
skrev då både Eröfringen af Ceuta, som spelades i hemmet, och
Wladimir den Store.
Prostinnan Bäckerström var känd för sin stora välgörenhet,
och varje poet, som besjöng henne, måste naturligtvis prisa hennes
givmildhet, men det är icke troligt, att två olika poeter skulle ha
valt samma uttryck och bilder. I poemet På Emerentias Dag
heter det:
Hör tacksamhetens språk ur rörda bröst,
Se bönens offer-rök i bygdens dalar.
Ur helgedomen af en gränslös själ
Med tårens vällust i ett hänryckt öga
En räddad usling anförtror Ditt väl
At Dygdens Brudgum, Hjelten i det höga.
Gravdikten skildrar den dödas himmelsfärd, huru hon, som
varit »de uslas tillflykt», föres till sin brudgum — Gud:
Sjunken är den milda handen
Som de uslas tillflykt var.
Men af änglavingar buren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
