Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagnelius och enslingskapet. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius och enslingskapet 127
enkla problemet, vilka gemensamma intressen Stagnelius och
Hartmansdorff skulle ha haft. Emellertid ha Adlerbeths ansträngningar
för mötet genomgående misslyckats 26 juli, men tre dagar senare
har Stagnelius tydligen självmant infunnit sig hos Geijer.
Det är i detta sammanhang ett par reflexioner, som osökt tränga
sig på. Enligt en brevuppgift av Geijer hade Stagnelius vid sitt
besök avlämnat första arket av Bacchanterna. Manuskriptet därtill,
vilket anses vara fullbordat under den föregående Kalmar-vistelsen,
måste i så fall ha befordrats till tryckeriet som en mycket brådskande
åtgärd dagarna efter hans ankomst till huvudstaden, ty denna måste
ha inträffat mycket kort före nu omtalade tidpunkt. Möjligt vore,
att de båda diktarne träffats flera gånger under sommaren 1822,
men Geijer synes dock ha lämnat Stockholm redan 12 augusti. Vad
angår Bacchanternas tryckning framgår f. ö. av en nedan citerad
brevuppgift, att denna måste ha blivit färdig redan i september.
En omständighet, som förtjänar att beaktas, är också
bekantskapen mellan Stagnelius och Adlerbeth, som, den må ha varit hur
flyktig som helst, dock kommit att sträcka sig till gemensamma
promenader på Stockholms gator. Det förefaller då verkligen
orimligt antaga, att den av götisk entusiasm upptände Adlerbeth, som
få dagar förut hört varma lovord av Geijer över Stagnelius’
diktning, icke skulle ha gjort sig underrättad om dennes nordiska
intressen. Att de verkligen haft ett gemensamt dylikt intresse,
nämligen Blenda-sagan, har tidigare observerats av forskningen,
ehuru man därur dragit den av kronologiska skäl omöjliga
slutsatsen, att Adlerbeths först under senare delen av 1822 ådagalagda
entusiasm för denna saga skulle ha kunnat inspirera Stagnelius’
diktverk. Från den angivna utgångspunkten kunde man emellertid
tänka sig ett incitament i motsatt riktning — alltså Stagnelius
som upphovsmannen till Blenda-sagans popularitet 1822. Därav
skulle emellertid också följa ett litet indicium rörande detta
diktverks plats i Stagnelius’ produktion. Har nämligen sagan vid denna
tidpunkt varit aktuell i hans medvetande, så bör den åtminstone
inte vara det tidigaste av hans götiska ämnen eller, om den är av
mycket tidigt datum, — i samband med en överarbetning?1 — ånyo
ha börjat sysselsätta hans fantasi.
Att hypotesen om Blenda-sagan som överläggningsämne mellan
1 Teorien om en överarbetning är i själva verket den av Atteebom
företrädda {Litt Kar. II, s. 52).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
