Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundet Runas protokoll. Av Torsten Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Torsten Eklund
svulstiga uttryck, och inte heller Ernst, den talangfullaste och minst
dilettantiske i kretsen, är helt fri från de sentimentala och
deklamatoriska tonfallen. Men i sin mest sympatiska och mest typiska
form visar dock Runapoesien hän på samma mentalitet, som man
brukar förknippa med signaturernas lyrik; man återfinner här den
äldre generationens smånäpna naturstycken och fromma idyller,
elegiska och serafiska stämningar, Redan titlarna äro i regel nog för
att röja dikternas litterära hemortsrätt: Vid skogsbrynet, Sof hjerta,
Tårar, Den slumrande fågeln, Lilla blomma, Aftonens frid, Ljufva
minne etc. Och protokollen tyckas visa, att Namnlösa Sällskapets
estetiska principer åtminstone teoretiskt hyllats inom Runan. I
allmänhet tar kritiken sålunda avstånd från alltför klingande fraser
och patetiska utgjutelser —■ på Josephsons poem Afsked anmärkes
t. ex., »att flere svulstiga och dunkla uttryck förekommo i detsamma
samt att det på det hela taget var något onaturligt. Förbundet
fann sig med anledning af denna dikt föranledt att uppmana dess
förf. att icke sjunga om något, som han ej upplefvat eller haft
någon erfarenhet om» (1 sept. 1870). Men man håller också mycket
strängt på det »sköna, poetiska» ämnesvalet, och all kraftigare
realism med vardagliga eller alltför konkreta uttryck bannlyses.
Betecknande är kritiken över Vikströms dikt Natt, som anses å ena
sidan överlastad med bilder och »bålstora fraser», å andra sidan
vittnande om en »krass realism», då ordet »tall» användes i stället
för det mera poetiska »träd» (23 okt. 1870).
En sida hos Runaförbundet, som genom protokollen får sin rätta
belysning, är förhållandet till det fornnordiska. Vid denna tid var
ju skandinavismens verkligt eller förment politiska roll utspelad, men
den strävan att uppliva den gemensamt nordiska fornålderns språk
och kultur, som rörelsen tagit i arv från göticismen i århundradets
början, levde kvar med oförminskad styrka och vann synnerlig
popularitet i de vidaste kretsar men framför allt naturligen bland
studenterna. Det isländska språkstudiet kom på modet, översättningar
från isländskan och ny diktningar över gamla nordiska motiv blev
en särdeles omhuldad och omtyckt litteratur. I självbiografien
ställer Strindberg Eunaförbundets namn i samband med denna
ny-nordiska renässans, och enligt hans egen utsago skulle det götiska
programmet ha föresvävat honom, när han höll sitt inträdestal.
Måhända kan man vidare i uttrycket »ett förbund för språkren
vitterlek», som förekommer i sällskapets stadgar, se ett utslag av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
