Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tysk kalenderlyrik i »Lycksalighetens ö» och nyromantiska tidningsförbindelser. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSK KALENDERLYRIK I
"LYCKSALIGHETENS Ö" OCH NYROMANTISKA
TIDNINGSFÖRBINDELSER
Av
CARL SANTESSON
Då Atterbom i Iduna-recensionen i Svensk litteraturtidning
1820 tog Tegnér i försvar för att denne icke särskilt angivit
»Klosterruinerna» som en imitation från Matthisson och samtidigt
hävdade konstnärens rätt att plagiera, att »begagna utifrån gifna
former såsom råämnen för egna försök till nya, skönare gestalter»,
så låg det en god del självförsvar i hans ord. Onekligen behövde
han också bevilja sig indulgens på denna ömtåliga punkt, icke minst
för framtida synder. Alltsedan Risbergs undersökning av hans
tyska förebilder har det stått klart, vilken oförfärad låntagare han
var, och nya skuldsedlar komma ej sällan i dagen. Det följande
skall ytterligare öka listan och i samband härmed även antyda en
fas av vår romantiks litterära förbindelser med Tyskland.
I prosautkastet till »Fågel blå» finnes en scen, förlagd till
Syriens kust, vars början skisserats på följande vis. »Lila sitter i sin
trägård på en terrass under ett par blomstrande oleanderträd, och
håller ett litet barn vid sitt bröst. Sjunger en vagg- eller
barnvisa, hvars innehåll är ett samtal mellan en moder och dess barn,
ungefär enligt Brentano’s idee.»[1] Som Vetterlund observerat,[2] har det
här företecknade uppslaget senare kommit till utförande i 4:e
äventyret av »Lycksalighetens ö», där den unga änkan Malvina för
sitt barn sjunger en sådan sång; däremot har man hittills icke
utgrundat, vad som menas med »Brentano’s idee». Förklaringen
[1] Fågel blå. Örebro 1858, s. 240
[2] Atterboms sagospel Fågel Blå. Lund 1902, s. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:25:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1925/0173.html
