Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några undersökningar rörande det liturgiska dramat i Sverige. Av Alf Kjellén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Alf Kjellén
hävd, alltsedan Schücks Svensk Litteraturhistoria utkom 1890, att
se översättning1 av latinsk liturgisk dramatik i vissa dialogiskt
utformade psalmverser. Såsom jag* nedan skall söka påvisa, kan
knappast denna uppfattning1 anses vara fullt exakt.
Det torde vara av viss betydelse att före en sådan undersökning*
söka konstatera med hjälp av andra dokument, om någon liturgisk
påskdramatik kvarlevde under reformationstiden i Sverige. De
»pro» och »contra», som kunna uppställas, ha sina djupaste rötter
i det allmänna kyrkliga läget, i den motsats, som faktiskt utmärkte
tiden fram till 1600-talet, mellan å ena sidan en seg medeltida
liturgisk tradition (jfr vad ovan sades om passionssången) och å
andra sidan reformatorisk kamplust mot de förhatliga katolska
bruken och ceremonierna.
Principiellt ringaktade Olaus Petri den yttre gudstjänsten1,
men detta hindrade icke, att de reformatoriska åtgärderna till en
början präglades av den yttersta försiktighet, såsom K. Westman
framhållit i sin klarläggande utredning av kulthistorien under Gustav
Vasas tid.2 I rådets brev i samband med Västerås ordinantia talas
det sålunda om att »gamla goda kristliga sedvänjor» böra
bibehållas.3 Under 1529 års koncilium i Örebro gick man ett obetydligt
steg längre, då det dekreterades, att en del gamla ceremonier
(vigvatten, beläten, palmer ete.) skulle förklaras i evangelisk ända. Det
förekommer här också en tydlig allusion på påskceremonierna.
»Folcket skäl läras at Ceremonier som hollas Longafredagh och
Pascha Dagh skeer allenast til Christi åminnelse».4 Troligen avses
här bl. a. liturgisk dramatik, i vad utsträckning är svårt att
avgöra.5 Först i och med Georg Normans inträde i Gustav Vasas
tjänst följde radikalare kultreformer Sålunda avskaffades vid 1539
års koncilium den latinska mässan och en.del ceremonier, såsom
t. ex. vigvatten, och i samma riktning gå Articuli Ordinantiae.
1 Jfr hans besvarande av sjätte punkten i »Swar påå tolf Spörsmål». »Om
noghot annat är gudz tiänest / än åth man holler hans bodh ete.» Se Olaus Petri,
Samlade skrifter, Band I, Uppsala 1914, s. 270.
2 Kiiltreformproblemet i den svenska reformationen i Historisk tidskrift 1917.
8 Se O. Ahnfelt, Utvecklingen av svenska kyrkans ordning under Gustaf den
förstes regering, Tidskrift för teologi, 1893, s. 29.
4 A. Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth ..., v. I, Sthlm 1728,
s. 95. Det framgår ej vad folket hade för oriktiga föreställningar om dessa
ceremonier. Troligen avses vidskepliga åsikter av sådan art, som man hyste under
medeltiden: t. ex., att den som fick se belätet upptagas ur »sepulchrum» ej skulle
dö under årets lopp. (Milchsack, a. a. s. 119.)
5 Samma ceremonier bibehölls även i en del tyska protestantiska
kyrkoordningar, om också långt ifrån alla. (Se Schöberlein: a. a., II, 1, s. 545.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
