Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya akter i rättegången om Gilliare Kwaal. Av Fredrik Sandwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Fredrik Sandwall
enom fri jtt at dömma om min skrifft, som han wille, hwilcket deras
egen citerade protocolls punct omtaler, hwar iag bekiendt hafwa
gifwit hwar och een rima på rimraden, som sluter min höna, gååE
och grijB, effter hans egen hof- eller ohöfwiskheet, men icke döma
om min skrifft, huruwähl iag ännu hela wärden som intet sin wildhug1
friställer ther om at döma. Dhe fyra låB-rätte skähl äre förr
beswa-rade och höfwes ey wijdare wederleggias, warandes af sig sielf
kul-kastade.
Dy slutar iag, bediandes thenne HögstprijBl. Kongl. Hoffrätten
nådigst behagade teEe skiähl öfwerwäga, och effter rättfinnan mig snart
lööB erkenna, eller effter Iagh affstraffa. Jemwäll H:r Gyllenstiernan
påleggia, at han sin skrifft något korttare fattar och intet med så monge
återrepningar, reiteration- eller tautologier tij den förhalar, på thet iag
före thenne domsätes-brått2 kunde blifwa frij kallad ifrån hans obillige
tillwitning, och han H:r Gyllenstierna ther tillhållin, at giöra mig
bör-ligt nöye för lidin skam, neeBa, hinder, skada, lifz och tidz spillan,
hwarom iag sollennissime in optima forma juris protestando beder.
Thet han sielf af HögstprijBl. Kongl. Hoffrätten ey begiert utan
begier at min uthgångne skrifft mötte af böfwelen opbrennas, undrar
iag så storligen, som diupst ödmiukeligen beder, at ey Lucidors continuerad
Gilliare qwahl mötte komma i eelden effter LaJ3e JohanBon så
myck-kin kiöldh therföre uthståt, dock skiuter iag ait till Gudz den högstes
försyn och HögstprijBl. Kongl. Hoffrättens samwetz rättsinnige doomb.
Hwad the otahlige smädeorden uthj H:r Gyllenstiernas skrifft
widkom-mer, moste iag tenkia honorem non esse honorantis sed honor atj/
Bediandes ödmiukeligast, Högstprijfil. Kongl. Hoff rätten behagade
nådigst förbiuda sådant otillbörligit calumnierande på mig, som
olag-wunnin moste sittia j hächtelse, dy menniskiors tolamod offta af
tillfällen hindras och læsa sæpius patientia tandem fit furor etiam musca bilem
habet, och kunde een således offta moot eens willia trugas till
owillie-hugt geenswar at seya benedictis si certasses audisses bene.*
Ytterligest beder iag Högstprijfil. Kongl. Hoff rätten nådigst hågade
betrachta min goda mening och min wederdelares wrångtydning, hans
åskyllan, min oskuld, mitt hårda och dubbel fengzsel, hans grymme
(: fast orimlige :) åklagan och som iag otwik- och otwifwelig tror, med
första min oskuld daghlyJ3a, min nefia ähra, min skada bättra och
som ait thetta igenom rättwijfi domb mitt fengelke afhielpa, på det
iag så fri som friwillig in till min dödh må liwa
Thenne Högstprijfil. Kongl. Hoff rättens
diupst-ödmiuk-willigst werckbundene
dock alldrahörsampst trogne tienare
__________ LaBe Johanson.
1 partiskhet.
2 sessionsslut.
3 En synnerligen väl formulerad elakhet: hedern tillkommer icke den som
hedrar utan iföremålet för hedersbetygelserna.
4 Från Terentius, Phormio, Prologus v. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
