Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö». Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiecks prosa och »Lycksalighetens ö» 11.9
Ej grepe sökarn innan fullt han tröttnat än,
Och förde honom till hans rätta spegelbild.
Utan rast
Det Sköna vexlar skapelser; hvarför? Det vill
I denna skiftning hinna skänka åt enhvar
En solskensblink af gudarnes lycksalighet!
Dock för att kunna kännas, ja, än mera, för
Att kunna älskas, dröjer det att blotta strax
O vansklighetens anlet; snart dess gloria
Förtärde annars denna sköra sinneverld,
Sorn knapt uthärdar dess besök, de flyktiga,
Men får sin blomstertäckhet just deraf, att hon
Så kort får njuta och så länge sakna dem.
Igenom all naturen går en vällustgråt,
En smäktnings-suck, en djup hänrycknings-klagosång,
Och Kärlekens gudinna ser, från år till år,
Adonis mördas; dock, med hvarje vår igen,
Solsmyckad, står han fram ur hennes minnedröm,
Ej mindre himlaskön, ej mindre älskogsvarm.
Ja! flyktig gäst, i stoftet, är det Eviga;
Det rymmer från dig, äfven ur din slutna famn:
Men af sin tro får Kärleken den gudakraft,
Att han eröfrar åter hvad han älskat har,
Och äger det i mera sann umgängelse,
Än då en härmning af gestalt, en töckenhamn
Sig lade tungt kring den begråtne Älsklingen.
Som skugga blott, som färgad dunst, det Högsta här
Med dina sinnens njutningslust befryndar sig:
Höj derför upp ditt öga till den Sierska,
Som är din moder, ömma Längtan! fagra Dikt,
Som har inom dig gömd all sannings innehåll!1
Som en gyllne tråd löper det tieckska inslaget genom
monologen, bindes samman med andra trådar i den överrika tankeväven,
försvinner ett ögonblick helt i deras mängd och träder så ånyo
fram i dagen. Nyx’ trimetrar omfatta ju mycket som alldeles
saknas i »Phantasus»: föreställningen om livsprincipens
utvecklingsförmåga, andeläran och tidsbegreppet hos Atterbom ligga väsentligen
utanför Tiecks råmärken. Men själva den platonska huvudlinjen i
replikskiftet mellan vännerna hos Tieck har bevarats i Atterboms
verser; de återgiva i omisskännlig avspegling, delvis med samma
ordalag och med samma övertygelsens dallring i stämklangen, tron
1 L. ö II, s. 447—449.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
