Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brynolphi scarensis officium »De beata Virgine». Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Anton Blanck
princip. Dreves meddelar i Analecta hymnica XIII, s. 10 en ytterst
belysande anteckning från 1400-talet rörande en sekvens till den
helige Lebninns. En framstående poet kom händelsevis till Deventer
på besök. Kanikerna där passade dä på tillfället och bådo honom
att skriva en sekvens till deras skyddshelgon Lebninns’ ära. Poeten
förklarade sig beredd, men han frågade »quali stilo, rigmatico
videlicet an metrico eam habere vellent». Och när somliga då valde
rytmisk, andra metrisk, förklarade han sig vilja tillfredsställa bägge
parterna. Följaktligen skrev han en sekvens, som läst från början
(a capite) har accentuerad vers, fyrfotad troké, men läst bakifrån
(a cauda) blir hexametrisk. Detta typiskt senmedeltida konststycke
belyser den latinska medeltida versens olika system.1
Gå vi nu tillbaka till Brynolphus, så skall han sålunda alltid i
sina responsorier ha använt en strof bestående av tre rytmiska
(accentuerade) verser och en metrisk. Detta stämmer exempelvis
för Helena-officiet. Man får emellertid då läsa efter följande
schema:
Hæc est Judith similis vite sanctitate,
Hester non dissimilis vultus venustate,
Verbis, factis humilis, ardens charitate.
Annars blir strofen icke treradig. Efter dessa rytmiska verser
kommer alltid en hexameter som »versus». Brynolphus använde
sålunda en blandat rytmisk-metrisk strof för responsorierna, och
denna strof återkommer även regelbundet i de två övriga alldeles
säkra officierna över Eskil och törnekronan. Däremot har
Skara-breviariets officium »In visitatione Marié Virginis» responsorieverser
av helt annat slag. Denna omständighet torde vara tillräcklig för
att frånkänna Brynolphus officiet. Man hade tydligen visat
kommissionen i Skara 1417 ett Maria-officium med Brynolphi vanliga
responsorieanordning. Var finnes detta? En blick i Klemmings
samling visar genast att vi äga ett dylikt (Klemming, Latinska
sånger, Treenigheten ete, Sthlm 1886, s. 133, »Novum vas es
veterum»). Den ovan beskrivna strofen återfinnes här fullt typisk.
Klemming uppgiver som källa: Ups. cod. 23 Benz, pag. 94 = nuv.
C 23. I denna codex, en 1400-tals-samling officier och legender, som
troligen ägts av en Petrus Olavi från Linköpings stift, återfinner
1 Jfr Nokden, Die antike Kunstprosa, Leipzig 1909, B 2, s. 825, not 2;
Fabal, Les arts poétiques dit XIIe siecle, Paris 1924, s. 361, 370.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
