Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om källorna till vår yngsta rimmade rikskrönika 1452—1520. Av Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Georg Landberg
Når iag hade slotzloffuan inne
sagde iag (kung Kristian) till erchebispen i thz sinne
Her erchebisp, iag thz aff edher begära
segher, hwre i haffue hollit edher tro oc ära
Som i hade loffuath kong käril att holla
thz han bleff fördriffwen, i thz mest monde wolla.
Moské mig kan och sammaledes henda
ati tören än en tiid edhra kåpa omwenda
Som i gjorde mött kong käril stortt swiik
så töre i sammaledes göra mött mig
Men iag skall i tiid taga thet wara
ena reesa skule i till danmark fara.
Den yngsta rimkrönikans ganska förvånande uraktlåtenhet att
omnämna Karl Knutssons andra regering 1464—1465 torde
ävenledes bero på Ericus Olais ordknapphet för den sista tiden av hans
framställning. Visserligen kunde man tänka sig, att rimkrönikans
författare varit bättre underrättad men ansett, att denna tids täta
regentbyten ej voro lämpliga att beröra vid framställningen i
monologer, därför helt resolut låtit Karl efter återkomsten från
Preussen stanna kvar till sin död och sålunda nöjt sig med att låta
honom uppträda två gånger. Men jag anser det dock troligast att
krönikören, vad händelsernas sammanhang angår, för denna tid
endast kunnat stödja sig på Ericus Olai, vilken blott helt kort
omtalar, att Karl kom tillbaka. Härför talar också den
omständigheten, att författaren hänför striderna under Oxenstiernska upproret
till Sten Stures styrelsetid. Han är tydligen för den äldre tiden
synnerligen-osäker på kronologien, och här har han ej längre Ericus
Olai att rådfråga.
Om alltså Uppsalakanikens kända verk är den egentligen
grundläggande förlagan till krönikans skildring av 1450- och 1460-talens
händelser, är det dock icke den enda. Att rimkrönikans författare
t. ex. vid behandlingen av Kättil Karlssons uppror — som ej
omnämnes av Ericus Olai — kunnat stödja sig på en självständig
östgötsk tradition har redan påpekats, och det visar sig, att det
mest framträdande partiet i krönikans början, skildringen av Törd
Bondes mord, som ju ej heller omnämnes av Ericus Olai* har till
källa den kända visan om »thedh ynkelighe mord, som Jöns
Boo-son giorde på Marsken Her Törd». — Sverker Ek har i en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
