Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Sviavigamal 153
Jordens Blomma, men det kan ju också ha skett senare.1 Eventuellt
har Almquist först 1832 blivit mera intresserad för det persiska
eposet genom en engelsk översättning, som detta år utgavs av
J. Atkinson: The Shah Námeh translated and abridged. Hur
härmed förhåller sig är emellertid av mindre betydelse, när det gäller
att datera Sviavigamal.
Av synnerlig vikt är däremot ännu en invändning, som kan
göras mot Holmbergs resonemang. Det finns nämligen inga bevis
för att Almquist över huvud taget haft några planer på en Svensk
Schahnameh under 1820-talet. Det företal till Sviavigamal, som
antagligen tillkom 1824 (jfr ovan sid. 151), ser nämligen ut att omöjligen
kunna inleda en svensk »hjältehistoria genom alla tider och i alla
länder». Det heter där: »Jag lever nu, men jag skriver, sjunger
ock om mycket okänt, som ligger långt bakom mig i den dunkla tiden.2
. . . Jag satt vid Sjöstrand och såg tavlor ur forntiden2 . . .».
Almquist skulle säkerligen icke ha formulerat inledningen till en
»Sverigehistoria» på detta sätt. Däremot passar företalet utmärkt
til] några sagor, och man skulle därför kunna våga det antagandet,
att Sviavigamal av 1824 endast varit begynnelsen till en fornnordisk
sagosamling. Denna kan ju ha utgjorts av de i brevet till
Öfverberg nämnda sagorna, men omfattade icke, vilket senare skall
visas, de »4 à 5 sagor» (se Kronol. ete, sid. 187), som ingingo i
imperialoktavupplagan. Något större intresse för denna samling
har Almquist tydligen icke haft, och hur obetydliga dessa sagor
faktiskt ha varit, framgår därav, att han år 1834 antingen helt och
hållet glömt dem eller också ej ansett dem värda att publiceras.
De finnas nämligen ej medtagna i brevet till Atterbom den 2 mars
1834.3 Där upptog Almquist annars, åtminstone efter vad forskningen
hittills uppvisat, alla sina otryckta arbeten (såväl redan färdiga som
dem han ännu hade outförda) med undantag av några sådana
bagateller som Friherrinnan och Ifrån Leonard. Att början till en
Sverigehistoria i berättelseform skulle ha existerat, därtill i den
omfattning som den i imperialoktavupplagan, visar sig sålunda redan
på denna grund som osannolikt. Ty varför skulle Almquist ha
utelämnat Sviavigamal, när han i övrigt helt och hållet blottade
sina diktarplaner för Atterbom?
1 I Hinden omnämnes Ferdusi i förbigående på tal om manuskripttiden (Saml.
Skr. 5, sid. 483).
2 Kursiv, här.
3 Schück-Warburg, III. svensk litteraturhistoria III, sid. 430.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
