Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Hjalmar Sundelöf
period».1 Richard Furumo förklarar, innan han begynner »Sveas
krigspoem»: ». . . vad jag likväl högtidligt vill hava anmärkt, är
den omständigheten, min nådige herr Hugo, att jag med ordet saga
här alldeles icke förstår något slags symbolisk eller allegorisk
framställning, såsom herr Hugo gjort då han begagnat detta ord i sin
Mythopoiesis; utan nyttjar jag saga i den enkla meningen av blott
och bart berättelse, hurudan den ock för övrigt må vara».2 — Denna
skillnad har också Georg Scheutz påpekat i sin recension av
Svia-vigamal i Aftonbladet: »Denna dunkelhet öfver ställningar och
förhållanden vid Mälaren för omkring ett par årtusen sedan, låter
Eichard Furumo skingra sig så vidt ske kan, på den icke mythiske
utan blott skildrande skaldens sätt; följaktligen med ledning af de
upplysningar som återstå oss, sedan alla mythopoetiska påfund blifvit
af söndrade. Man får alltså vid genomläsningen af dessa sagor
tänka sig att händelserna tilldragit sig i det närmaste så, som de här
skildras, eller att de sannolikast kunnat tilldraga sig så; hvilket
uppenbart är en helt annan föreställning om en sagas föremål än
den vanliga.»3 Scheutz avtrycker även större delen av
inledningssagan för att »roa läsaren» med »den deri skildrade besynnerliga
konseqvensen af Sturlesons uppgift om Odins siareförmåga», i det han
betonar, att detta »Furumos infall» får betraktas »såsom ett
skämtsamt affärdande af mythpoesien, och en öfvergång till den svenska
sagan på fullt allvar».
För att kunna ge oss en så vitt möjligt verklighetstrogen
poetisk skildring av vår fornhistoria måste Almquist »flitigt eftersöka
allt vad därom blivit i arkiverna bevarat, och redligt omtala det».4
När han grep sig an med sin Schahnameh, var han inte obevandrad
i Sveriges historia. Redan i början av 1830-talet hade han på
kronprinsens uppdrag författat Historisk minnesbok för svenske bonden
i allmänhet och för svenske soldaten i synnerhet, vilken i det
flärdlösa framställningssättet förebådade sådana folkskrifter som Arbetets
ära och Gustaf Vasa i Dalarne. Här liksom senare i Sviavigamal
sattes Odén som portalfigur till den svenska historien: »Han
grundlade svenska lynnet, samt satte folkets seder och bruk uti Iag».5
1 Mythopoiesis, Saml. Skr. 14, sid. 232 f. och 268 f.
2 Minnesfest den första april, sid. 25. Jfr inledningen till Människosläktets
saga (sid. 10): »Det förstås, att jag här tagit ordet Saga icke i bemärkelsen av dikt,
utan av ursprunglig och egentlig folkberättelse i skildrande mening».
3 Rec. av imp.-okt.-uppl:s andra del: Aftonbladet d. 6 dec. 1849.
4 Minnesfest den första april, sid. 17.
5 Saml. Skr. 17, Ini. sid. xlii f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
