Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquists Sviavigamal. Av Hjalmar Sundelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Sviavigamal 171
Nära förbunden med Almquists hembygdskärlek är hans intresse
för etymologi. Härvid är han en entusiastisk lärjunge till Rudbeck.
Sviavigamal överflödar av mer eller mindre fantastiska
namnförklaringar. Almquist vill nämligen gärna visa, att Uplandsbygdens
flesta ortsnamn äro minnen från asatiden: »åsarna gåvo alla orter
i det nya landet namn såsom de ville; och de hava behållit namnen
allt intill denna dag» (sid. 90). Etymologen träder oss till mötes
redan under 1820-talet i Semiramis och Ormus och Ariman. Men
dessa första försök kunna icke tillnärmelsevis jämställas med den
nordiska sagocykelns mängder av etymologiska hugskott. Söker
man däremot bland Almquists skrifter från senare år, finner man
snart tvenne, vars samhörighet med Sviavigamal i berörda avseende
är iögonfallande. Det är Människosläktets saga 1839 och
avhandlingen Om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas
fornhistoria, som i brevform inleder De dödas sagor 1845.
Det sistnämnda arbetet är av intresse även ur andra
synpunkter. Redan Scheutz framhåller i sin Aftonbladsartikel dess nära
samband med Sviavigamal i framställningen av Baldersmytens
tillkomst, och Böök, som i sin uppsats i Samlaren upptagit även denna
fråga till behandling,1 ansluter sig till denna åsikt. Några
detalj-olikheter i de två verken, som peka hän på en åsiktsförändring hos
Almquist, ha emellertid kommit Böök att förmoda, att den
vetenskapliga avhandlingen skulle vara senare. Denna förmodan visar
sig vid en närmare undersökning endast till en del riktig. En
jämförelse mellan brevet och de olika sagorna i Sviavigamal ger
nämligen vid handen, att huvudparten av sagocykeln tydligen författats
tidigare, men att Valtuna saga med visshet måste ha författats
samtidigt med eller senare än brevet. Tolkningen av namnet
Man-hem kan utgöra ett exempel på Almquists förändrade åsikter. I
Håtuna saga är det Gylfes land (sid. 65), men i Valtuna saga (sid.
166) och i brevet (sid. lxvii f.) är det »det första och egentliga»
asalandet i vår nord. Likheterna mellan brevet och Valtuna saga
äro så många, att jag nöjer mig med att anföra några slående
exempel. I den vetenskapliga avhandlingen utvecklar Almquist en
alldeles ny teori om, att Thule varit ett apobaterion, likaväl som
Kaukasien, och att Nordens folk före den stora floden ägnat sin
dyrkan åt Baldur den gode, den antediluvianske Bal (Val). »Men
dertill sällade sig sedan dogmerna om Bal i postdiluviansk mening
1 A. a., sid. 227.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
