Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman 17 ♦
fattaren varit B-ugman: jag visste, att Istmenius och Rugman haft
åtskilligt med varandra att göra; så t. ex. hade R. i juli 1667
överlåtit några isländska handskrifter till I., och samma år hade de
gemensamt utgivit en kondoleansskrift med anledning av M. G.
Delagardie d. y:s död. Därtill kom den isländska titeln Gamandiod,
som pekade i samma riktning. Vid granskning av diktens detaljer
ha ytterligare följande omständigheter framkommit som stöd för
antagandet:
1) De två versrader, som bilda diktens motto, skulle visserligen
i yttersta nödfall kunna uppfattas som ett hexameterpar, men utom
sista foten skulle då den första komma att innehålla tre spondéer
och den andra fyra, medan de övriga 228 verserna, så vitt jag
funnit, sammanlagt inte innehålla mer än åtta1, och den andra skulle
då även bli i allra högsta grad onaturligt skanderad. Naturligare
synes det då vara att fatta versparet som en halvstrof i háttlausa,
fastän det är något klent ställt med allitterationen, och man kan
väl ha sina tvivelsmål, att denna sällsynta strofform ens var känd
för de svenskfödda representanterna för nordiska antikviteter vid
denna tid; mottot synes sålunda hänvisa på en isländare som auctor.
2) I dikten förekomma talrika elisioner: mastan (11, 27, 130),
ryck9 vppå (38), tienlig’ åt (78), Giödand’ är yrkiande: hägnand’ och
stängiand1 är stadiger öfning (81), båd’ i Hiertat (87), ick’ öfwer (93),
tienlig’ och höflig’ ankostnad (94), måst honom (111), nättern och (115),
Herr’ öfiver (120), en älskar2 en annan (136), tältad’ i Buskan (148),
hörd’ iag (162), Adelig’ Ätt (164), giord’ uti (206), styrki’ och (210),
Sätt’ henn’ i händer (212). Dessa elisioner kunna förklaras dels som
efterbildning efter Stiernhielms på latinsk grundval skapade metrik,
dels som anknytning till den isländska metriken, dels och kanske
helst som stammande ur båda dessa källor.3
1 här iag (1), Stric som (6), mastan (27), Sion I sampt (66), ähr I der (122),
bettre (153), roos: mildheet och (221).
2 Sammanhanget visar, att det är fråga om substantivet älskare.
8 Att Eugman var väl bekant med Stiernhielms författarskap, är visst.
Bland de av R. samlade ordspråk, som finnas i handskrifts volymen R 716 på
Uppsala universitetsbibliotek, träffas ett så lydande: »Hond hond Jmættar, steirn stein
gletter», som är direkt hämtat ur Parnassus Triumphans III: 6 (»Hand Hand
twättar: Steen / Steen glättar»), med en mycket bristfällig islandisering av den
svenska texten. Den här föreliggande bröllopsskriften visar även direkta
anknytningar till Stiernhielm och hans skola. Man träffar inrim såsom »föder Koo /
giöder Soo» (16), »lynde och kynde» (85), »minnet och sinnet» (87), »hällar och
fiällar» (131). Den av Stiernhielm skapade mytologiska figuren Astrild dyker upp
(120,161 ff.). Skildringen av hur brudgummen måste visa sig spendersam och utan prut
köpa, vad pigan behagar (38 ff.), påminner något om ett motsvarande parti i Brö-
2 — 273. Samlaren 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
