Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman . 19
skr ef wet1. Nu är att märka, dels att i isl. finns ett ord skref ’steg’,
dels att Rugman i Mon. Isl. upptar Skrit TPassus5, ett ord som synes
vara en danism för den isl. synonymen skrift till skref. Jag* har
svårt att förklara bröllopsdiktens fras annorlunda än som en
kon-tamination mellan den svenska frasen gå öfwer skr ef wet och.
Rug-mans speciella ord skrit (jämväl under inverkan av isl. skref).2
7) I slutet av dikten presenterar förf. en samling av inte mindre
än 12 gudinnor, som skola beskydda och tjäna brudparet, flera av
dem ytterst sällan uppträdande, t. ex. Siofn, Syn, Hlin, Snotra och
Gnå. Samlingen är hämtad direkt ur Snorra-eddan; gudinnorna ha
enligt bröllopsdikten just de egenskaper och arbetsområden, som
Snorra-eddan tillägger dem, utom i så måtto, att Fröiav. 211
övertagit Fullas roll, och att »Fryggia» är sammangjuten av Frigg och
Freyia och dessutom, såsom dotter till Juppiter och mor till
Astrild-Cupido (v. 169), identisk med Aphrodite-Venus. Det synes också
rätt sannolikt, att samlingen hämtats ur Uppsala-eddan, ty de
båda gudinnor Vår och Vçr, vilkas namn den köpenhamnska
huvudhandskriften håller i sär, få i Uppsala-eddan samma namn, Vavr,
och i bröllopsdikten likaledes ett namn, War. Den förf., som skrivit
bröllopsdikten, bör ha haft en ganska intim kännedom om
Snorra-eddan, särskilt om Uppsala-eddan — och Rugman har gjort en
avskrift av denna.3
1 Dahlgrens glossarium, art. Skref.
2 Uttrycket råmäte slätt (143), som bör betyda fbete’, kan i viss mån
betraktas som ett indirekt bevis för att Rugman är förf. Uttrycket återgår på ett ställe
i MELL Bygningab. XXX, som lyder sålunda: »han ægher haua mef) of)olby af bys
almænninge timber af døfmijbi ok ei af aldonuif)i, garf>a fäng ok eeldbrand, næfra
flæt ok fægang, torf skyrj), leer tækt ok ramatœ slœt». Den viktigaste avvikande
läsarten till det av mig kursiverade uttrycket är ramœtaflœt, till vars förklaring se
Söderwalls lex. art. Rama†e. I Krist.LL Bygn.-b. XL lyder uttrycket Raamœte
slœth. Schlyter har i sitt glossarium till MELL (och sedermera i sitt stora
lexikon) säkerligen riktigt tolkat uttrycket såsom betydande "afhuggande af groft
gräs, som kreaturen ej vilja äta, men som begagnas till strö i ställen’. Men på
1600-talet fattade man betydelsen helt annorlunda. Verelius, Index Lingvæ veteris
Scytho-Scandicœ sive Gothica? (utg. av O. Rudbeck d. ä. 1691) upptar ur Krist.LL
Ramm-œte-slœtt med betydelsen 23ete på alfer odj 2tng / ba ©aben oá) ipöet är allattban
afflagtt inbärgat. Det är tydligen formen i Krist.LL, som ligger till grund för
bröllopsdiktens uttryck, och dess betydelse i dikten ligger nära den av Verelius
angivna. Då man vet, att Verelius använde Rugman som uppslagsbok, när det gällde
att tolka konstiga uttryck i gamla källor, kan man också gissa, att det är
Rugman, som föreslagit betydelsen på detta ord, men stort mer än en gissning är det
inte. Måhända skulle i så fall Rugmans tolkning ha kunnat uppstå genom
folketymologisk anslutning till nyisl. hrámeti, n. eokokt mat’.
3 Volymen R 683 å Uppsala universitetsbibliotek, se Giödel: Katalog öfver
Upsala universitets biblioteks fornisländska och fornnorska handskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
