Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göta kämpavisa och dess skildring av Narvaslaget 49
och som ett par år tidigare hade besjungit Karl XILs fader i
Kungaskald.1 Hans Göta kämpavisa kom att spela en stor roll
för utformandet av den folkliga Karl XILs-bilden; den efterbildades
av åtskilliga författare, även från fientligt håll;2 den var av
betydelse för Dalins politiska diktning. För Atterbom blev den,
»anträffad bland en mängd andra visor, ’tryckta i år’», som han säger,
»en av min barndoms tidigaste vittra njutningar»,3 och ännu under
1800-talet var den en levande folkvisa.4 Den var en trägen och
begåvad skalds enda poetiska fullträff. Han har i denna visa
lyckats få ett sådant grepp om sitt ämne, att den från första stunden
tagit sin publik fången och inte heller för eftervärlden, som så
mycket av den tidens dikt, förlorat sin tjusning.
Det har tyckts anmärkningsvärt, att en skald, vars närmaste
föredömen voro italienska barockskalder och dessas tyska imitatörer,
valt folkvisans form för att ge luft åt sin glädje och stolthet över
Narvasegern. Den nyare forskningen har emellertid allt mera
betonat det drag av hembygdsglädje, av folkloristiskt intresse och
minnesgodhet för dalsländska särdrag, som går igenom hela Dahlstiernas
diktning, även den utpräglat »marinistiska».5 Alla sidor av
hemtraktens liv har han vetat bevara i sina skrifter. Man ser i
Kungaskald, i gravdikten över Carl Liedeman och i inledningen till
översättningen av Pastor Fido, riktad till Mattias Iser, en hel serie
av tavlor ur den karolinska allmogens liv i helg och söcken utan
motstycke i den samtida litteraturen. Bonden sår sin finneråg »i
möört Svidie-fall», han följer med glädje grödans växt och ser
med ängslan ogräset, »svimmel, blåklint och löxa»,hota att ta överhand.
Han murar upp sina »Runde Höötorn» på ängen, och
»Pregiel-Slagen» höras framåt hösten på logen. Vallarna
1 Lamm, Olof Dalin, sid. 48 ff. och Hesselman, Giöta Kiämpa Wisa, Språk
och Stil 1907, sid. 201 ff.
2 Wrangel, Det carolinska tidevarvets komiska diktning, sid. 156. — Den
har tydligen även varit utgångspunkten för Rudeens skildring av Narvaslaget i
Underdånig Fägnesång 1702 (sid. 170—73 i Hansellis ed.). Ett flertal
detaljöverensstämmelser antyda detta: tyrannen har ej »tordt fästa foot forn inom
Muskou-portar»; Narva kysser, liksom Dahlstierna låter henne göra, sin unge hjältes händer
vid befrielsen; slaget stod, enligt Rudeen såväl som Dahlstierna, samma dag som
tsaren ett år tidigare hade bedyrat sin vänskap; även kapitulationsscenen hos Rudeen
har flera drag gemensamma med den hos Dahlstierna.
s Siare och Skalder, 2, sid. 227.
4 E. Noeeen, Giöta Kiämpa-wisa som »folkvisa», Nord. Tidskr. 1917,
sid. 458 ff.
5 Se a. a. av Lamm, Hesselman och E. Noreen.
4 — 273. Samlaren 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
