Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Thorén: Kompositionen i Stagnelius' »Sigurd Ring»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Ivar Thorén .
Av rent innehållsliga skäl är det som ovan utretts tydligt att
dessa böra byta plats så, att ordningen blir denna: 2. 3, 1 och 4.
Därmed skulle alla brott avlägsnas, händelseutvecklingen skulle bli
lugn och jämn, vilket man kan övertyga sig om vid en
genomläsning av scenerna i den nu föreslagna ordningsföljden. En hastig
överblick torde här vara på sin plats.
Den tredje akten slutar, som nämnts, därmed, att Hilma med
tre av sina tärnor drager sig tillbaka till sin kammare för att
bröllopsklädd invänta döden. Brudtärnorna bliva stående utanför
och sjunga en sång om Hilmas sorgliga öde.
Så visar sig Gerda vid kammarens dörr. Tärnorna förstå, vad
som skett, och bedja henne berätta om Hilmas död. Gerda
efterkommer deras bön, och därefter uppmanar hon tärnorna att sjunga
en sorgesång över »blomman som i förtid föll». Sedan klagosången
tystnat, börja tärnorna spörja efter sitt eget öde. Allt oroligare
bli deras frågor. De avbrytas av att en tärna plötsligt kommer
inrusande; hon har sett Sigurd komma i spetsen för sin här. Allt
närmare ljuder dånet av den annalkande krigarskaran. Gerda söker
lugna de förskrämda tärnorna och lyckas också såtillvida, som dessa
samla sig i en sång, vilken ger uttryck åt deras förtröstan på
gudarnas evigt vakande rättvisa. »Till straffet, till straffet tyrannen nu
går!» Sigurd träder in på scenen. Efter sitt samtal med Gerda
går han in i Hilmas kammare. Tärnorna ha lyssnat till Sigurds
och Gerdas ordväxling; halvt som en triumf klingar nu deras ord:
»Till straffet, till straffet tyrannen nu gick.» Sigurd visar sig åter
i kammarens dörr; förkrossad bjuder han sina kämpar, vilka
ledsagat honom, att bära ned Hilmas lik til] stranden. De göra så,
och efter dem följer Sigurd, »drömmande och stum». Tärnorna
stå kvar på scenen. Det är de, som nu sjunga den långa
körsången om Vanlander, Visbur och Agne, vilken exemplifierar den
gudomliga hämnd och vakande rättvisa, tärnorna nyss förut
anropat. När de tystnat, inträder en kämpe ur Sigurds här och
berättar om sin konungs död. Dramat slutar så med en körsång,
vilken liksom i en vision skildrar Ragnarök.
Denna nya läsning innebär, som framgår av ovanstående rader,
att det som i Stagnelius-upplagorna fördelas på två akter i själva
verket utgör scener, vilka äro så intimt knutna till varandra, att
de svårligen kunna klyvas i två akter. Jag kommer omedelbart att
tämligen utförligt gå in på denna fråga i samband med gransk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
