Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Thorén: Kompositionen i Stagnelius' »Sigurd Ring»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Ivar Thorén
Af Freja räckt ur Folkvangs blomstergårdar.
En Flicka ljuf som vårens andedrägt
Ur nöjets kalk min ålder skall berusa.
I denna afton på din borg, o Alf
vill Nordens härskare sitt bröllop fira.
Alf: Måhända har Du från Northumberland
En fånge medfört blomstrande och skön
Som i sin ordning kufvat segerherren?
Sigurd: Nej Alf! Mitt hjärta redan fängslat var
Då ankaret på Englands kust jag fällde.
En Flickas bild mig följde öfver hafvet,
Den1 bodde vänligt i mitt herrskartällt,
I striden knappt den vek ifrån min sida.
Att bilderna i verklighet förbyta
Jag kommen är i dina salar, Alf ip
Därefter fortsätter egendomligt nog handskriften:
S: Nej tappre Alf! du måste veta allt o. s. v.
Stagnelius har alltså hoppat över Alfs replik; dock ej av
förbiseende: han alluderar ju på den i Sigurds första ord. Han har
haft den i tankarna men ej givit sig tid att forma ut den. Och
varför? Emedan han ville skriva ned den vackra skildringen av
Sigurds och Hilmas första möte, medan ingivelsen var som friskast.
Här ha vi, synes det mig, en parallell till Stagnelius’
tillvägagångssätt vid nedskrivandet av hs K. Först sedan han hade avslutat
skildringen av festen på Alfs borg, formade han Alfs replik. Den
återfinnes mitt på sid. 3 i hs F (se Komm. s. 352), försedd med
hänvisningstecken.2
De sista orden i Sigurds tal bliva:
Ja, innan dagens aftonstjärna ler
Min skall hon blifva. Länge var jag hennes.
Akt 2 r. 346 ff.
I stället för Bööks läsning:
1 Böök läser här, som mig synes, felaktigt »och».
2 Detta parti av Sigurd Ring — Sigurds skildring av sitt första möte med
Hilma — anser Alb. Nilsson (»Kronologien» s. 108) vara en tydlig upprepning av
motsvarande scen i Blenda. Tyder emellertid icke handskriftens utseende på att
Stagnelius här stått inför en alldeles färsk idé, vilken han varit så mån om att rädda,
att han nonchalerat dialogen. Om. Stagnelius strax förut skrivit måltidsskildringen
i Blenda, skulle han då ha förfarit på detta sätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
