Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Erik Neuman
fräste. V. 9305 f. finna vi rimmet gäste (a. pl.) : freste (= frestade).
Hos en författare som har sådana vokalrim som most (== must,
saft) : brast (3 sg. pret.) v. 7232 f., dagh : slogh v. 7528 1, vnder :
synder v. 6576 f., kan man ju ej veta, om detta rim har någon
beviskraft för att e i fresta uttalats som ä, men då vi v. 9263 f.
anträffa rimmet skrivet gaste’.fräste, blir det sannolikare, att det
hos författaren varit ett rent rim, som av en skrivare ersatts av
gaste : freste. Därför talar i någon mån, att de understundom
förekommande orena vokalrimmen, såvitt jag kunnat finna, i denna del
av krönikan ej anträffas mer än en gång vardera.
Uttalet frästa har åtminstone i nuvarande tid sitt hemvist i
de uppsvenska dialekterna.
Vad Sörmland beträffar, anmärker T. Ericsson
(Södermanlands folkmål, s. 89) uttryckligen, att $-f ormen finnes ej blott i
norra och östra utan även i södra delen av landskapet, som annars
i språkligt avseende står den nordliga östgötskan nära.
Vad Uppland angår, förekommer frästa i Norrby i väster1,
men i största delen av Uppland f. ö. ha ju ä och e sammanfallit
till ett mellanljud mellan ä och e, det s. k. stockholms-e, vilket
också i allmänhet förekommer i fresta.2 Något som emellertid talar
för att ordets stam vokal i fsv. tid varit kort ä och ej ê (ä), är, att
den i de nutida Upplands-dialekterna ingenstädes förekommer
diftongerad (~>ie, iäj.s
I Gästrikland är enligt uppgift av fil. mag. E. Lindkvist
frästa normalform. För en enda socken, Torsåker, i sydväst på
gränsen mot Dalarna är antecknad e-form, vilken emellertid
förefaller misstänkt i betraktande av ä-form i de angränsande
dalsocknarna By och Husby.
I de flesta typordslistorna (24) från Dalarna återfinnes ä-form.
Av de 5 listorna med e-form äro de två för Malung och den för
Särna säkerligen tillförlitliga, så mycket mer som i de mellanliggande
socknarna Lima och Transtrand ännu förekommer den gamla
diftongformen frœista. Formen fresta i listorna för Vika (i v. Mora) och
Hedemora verka egendomliga. Åtminstone om Hedemora-formen
torde gälla, vad granskaren av Dala-listorna, rektor Envall, till-
1 Isaacsson, 8. Fjärdhundralands folkmål, s. 95.
2 Den otryckta Upplandsordboken visar för Nora variantformen frästa, men
uppteckningarna från denna socken äro, enligt uppgift av prof. Hesselman, ej
alltid tillförlitliga,
3 För upplysningen har jag att tacka prof. Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
