Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Utbrottet av Tegnérs sinnessjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbrottet av Tegnérs sinnessjukdom 5
skildring av Tegnérs insjuknande, vilken följer nedan, omtalas den
icke, men detta kan bero på att Heurlin av sin »fluss i ögonen»
förhindrats att gå ut under första veckan efter Tegnérs hemkomst
och följaktligen inte kunnat »följa honom med uppmärksamhet».
Söderberg har dock i allmänhet visat sig vara väl underrättad: de
få misstag, som han begår i sitt minnestal, röra merendels
kronologien för Tegnérs dikter. På grund av sin nästan rörande
beundran för sin landsman skalden visar också Söderberg en tegneridisk
böjelse för att i all välmening hopa de stora granna orden, varför
också hans minnesteckning liksom oftast skönmålningar blir en smula
fadd. Den sakliga riktigheten äventyras dock sällan på grund av
denna tendens. Som ett indicium på berättelsens sanningsenlighet
kan anföras, att Tegnér med sin upprörda och obalanserade
sinnesstämning under sjukdomstiden hade lätt för att plötsligt och till
synes omotiverat brista i gråt. Så berättar Eeuterdahl i brev. till
fru Molbech (Samlaren 1904, s. 172), att Tegnér till en början efter
återkomsten till Växjö »förrättade sina sysslor» och tillfogar i
samma andedrag: »Han hade beständigt tårar i ögonen, ofta utan
all anledning.» I den sjukdomsmärkta dikten Porträtt af en Anonym,
daterad till år 1840, säger Tegnér om sig själv:
Ofta han skrattar med hån, men oftare gråter med vemod
såsom ett barn, men nej, såsom en Man gråter han.
Den 13 mars 1841 skriver också Tegnér i ett brev till sin hustru,
vilket visar, att hans sjukdomsinsikt, som han under sjukdomen
förlorat, återkommit: »Jag är nu alldeles frisk, och min förra
kraftlöshet är också borta. Det måste ännu någon nerfsvaghet återstå,
ty jag har ofta en benägenhet att gråta, utan någon synnerlig orsak,
som väl kommer af någon öfverretning i nerfverna.»
Söderbergs följande skildring av Tegnérs Kungsholmsvistelse
bekräftar i huvudsak kända förhållanden men ger därutöver en
glimt av Tegnérs kungligt frikostiga sinnelag:
En ungdomsvän följde den sjuke till hufvudstaden, för att han
der skulle erhålla en planmessigare behandling af läkare; och man gaf
honom rum i det Björkmanska huset på Kungsholmen. Sjelf kände
han sig ej olycklig. Han levde i diktens rymder, han skref versar, i
hvilka de sublimaste tankar korsades med oredan. Han trodde sig
vara mycket rik, och ville anslå hufvudparten [?] af sina rikedomar till
ett legat för Sveriges fattiga skalder och konstnärer, ty till hans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
