Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Harald Elovson
ha intresserat honom. Redan i den omarbetning* av det nyss
undersökta partiet om Sveriges historia, som revolutionen krävde, beklagar
han, att det svenska folket inte följt hans råd att dela makten med
konungen: »Cette resolution auroit comblé les Suédois de gloire,
& fait leur bonheur. Elie auroit rempli les esprits de 1’opinion de
leurs lumieres & de leur sagesse.»1 Nu hade folket fått ge sig på
nåd och onåd under monarken. »En se refusant à un parti si
nécessaire, ils ont réduit le chef de 1’état à s’emparer de 1’autorité.
Il regne aux conditions qu’il a voulu prescrire; & il ne reste à ses
sujets de droits, que ceux dont sa moderation ne lui a pas permis
de les dépouiller».2 Fastän han här framhåller, att han inte är på
lämpligt tidsavstånd från denna revolution för att sysselsätta sin
läsare med densamma, anser han sig inte förhindrad att i sin
överblick över Europa ta upp frågan på nytt. Raynal upprepar i
koncentrerad form sin skildring av frihetstiden, här avslutad med det
expressiva konstaterandet: »La nation n’est plus qu’un arnäs d’ames
scélérates & vénales.»8 Följden av detta tillstånd är inte svår att
gissa, menar Raynal. De utländska makterna, som korrumperat
landet, skulle bli gäckade i sina förhoppningar. Deras politik hade
varit alldeles felaktig. Den hade avskurit folkets kraft men endast
pressat samman konungamakten. När denna en gång kunde sträcka
ut sig med hela sin kraft, skulle den inte finna något motstånd som
kunde hejda densamma. Det behövdes endast en man och ett
ögonblick för att framkalla en sådan verkan. Utan att uttryckligen
nämna Gustaf III skildrar Raynal dennes statskupp på följande
retoriska sätt: »II est venu, cet instant; il s’est montré, cet homme:
& tous ces låches de la création des puissances ennemies se sont
prosternés devant lui. Il a dit à ces homines qui se croyoient tout;
Vous n’êtes rien; & ils ont dit, nous ne Sommes rien. Il leur a dit:
Je suis le maitre; et ils ont dit unanimement, vous êtes le maitre.
Il leur a dit: Yoilà les conditions sous lesquelles ju veux vous
soumettre; & ils ont dit, nous les acceptons. A peine s’êst-il élevé
une voix qui ait reclamé.»4 Raynal frågar sig, vilka följderna
skola bli av denna revolution, och svarar själv med en av dessa
för honom så betecknande appeller till ett krönt huvud, här fram-
1 A. a., II, s. 236.
2 A. a., II, s. 236.
8 A. a., VII, s. 217.
4 A. a., VII, s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
