Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Harald Elovson
Av artikelns fortsättning framgår emellertid mycket klart, vad
som är den djupaste orsaken till insändarens djupa ovilja mot
Franklin och hans land. Insändaren är en ivrig motståndare till
negerslaveriet, och han framhåller på en gång triumferande och
indignerat, att just i Amerika, som framställes som frihetens
hemvist, florerar slaveriet som starkast. »Ändå ges i denna stund intet
Land, där menskligheten är wärre förnedrad än i America, just i
Herr Franklins Fädernesland. En mensklighetens wän måste wara
antingen utan ögon eller och rysa för et land, där, twärt emot
Landets Religion, som förklarar alla människor för Bröder, man
får i hwar plantage, se sju til åttahundrade människor sänkta i
träldom, ja rent af räknade til Djur-Riket, på det deras Husbonde,
blott för det han är litet hwitlättare i ansigtet, må kunna, som
Herr Franklin, börja med at skriva recepter åt Apothecare och
sluta med at skrifwa Politiske Memorialer til Konungar, och ytterst
få med granna egenskaper öfwerdragit alt det dolda högmod, som
utbrast, då Han wid Fredstractatens undertecknande klädde sig i
samma Klädning som Han bar, då Han i fordom tima snästes av
en Engelsk Stats-Secreterare. Hwarföre gifwas trälar i et land,
som hyser en sådan mensklighetens Wän, som Herr Franklin?»1
I själva verket debatterades frågan om slaveriet vid denna tid
mycket ivrigt runt om i Europa, vartill inte minst Raynal bidragit,
som i sin stora historia uppträtt som en bestämd motståndare till
slaveriet, varför insändarens angrepp på Raynal, som i slutet av
artikeln får förebråelser för att han önskat få sin aska begravd i
Norra Amerika, det stora slavlandet, är rätt obefogat. När Lund
säger sig inte »hysa samma tänkesätt» som insändaren, torde detta
inte gällt dennes motvilja för slaveriet, utan hans framställning av
amerikanarna som förtryckare och slavhållare. Lund själv var en
ivrig motståndare till negerslaveriet, vilket han dokumenterat i flera
artiklar i sin tidskrift. Man jämföre t. ex. Wälsignade
Tryck-Friheten, Tredje och Sidsta Skåcken, där nummer 30—31 innehåller
»En negers sidsta tal på afrättsplatsen til sina Europeiska Herrar
och Domare», som är försett med följande motto:
O rive de Gvinée! O commerce execrable!
Ou 1’homme au poids de 1’or marchande son sembable,
1 A. a., s. 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
