Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eaynal och Sverige 69
tillegna sig tidehvarfvets stora tankar, och visste knapt sjelf, huru
han, midt upp i det skogiga .Finland, helt plötsligt hade blifvit en
förklarad lärjunge af de stora fransyska filosoferna, Rousseau,
Raynal och Helvetius. Här samlade han omkring sig en liten krets af
lärjungar och förtrogne.»1 I en skildring av denna krets, känd
under namnet Valhalla-orden, heter det: »Ursprungligen rådde inom
orden, hvars hufvudsäte var Sveaborg, en rojalistisk anda, men allt
efter som adelns missnöje med Gustaf III:s regering tilltog, började
man vid sammankomster framhålla regenternas pligter och
skyldigheter samt åberopa Raynal, Rousseau och Helvetius».2 Det
förvånar inte, att Malla Montgomery-Silfverstolpe kan berätta om sin
fader, överste Robert Montgomery, som ju var inblandad i
Anjalaaffären, att »den franska litteraturen behagade honom mest, och
däribland särdeles Helvetius och Raynal».3 Lika betecknande är det,
att en gammal frondör som Pehr Johan Höppener, såsom hans i
Kungl. Biblioteket förvarade efterlämnade samlingar visa, med
intresse har läst Raynal. A andra sidan är det lika betecknande att
en motståndare till upplysningsfilosoferna och den franska
revolutionen som Karl Manderfeldt har passat på att ge Raynal, som
han kallar en av Voltaires »grands Collegues», en gliring.4
En stor beundrare hade Raynal däremot i Carl Fredrik
Nordenskiöld, den bekante swedenborgaren, som i sina tidskrifter
»Medborgaren» och »Allmänna Magazinet» förde ett kraftigt språk,
predikade mot tyranner och hävdade människornas rättigheter.
»Allmänna Magazinet» bestod, som redan dess undertitel angav, nästan
uteslutande av översättningar »utur kände snillens arbeten», framför
allt de franska och engelska upplysningsfilosofernas. Av de få
originalartiklarna är en f. ö. rätt underlig uppsats med rubriken »Ludvig
XVI Ädelmod», i detta sammanhang av visst intresse. Nordenskiöld
framställer här den franske konungen som en »Frihetens och
Sanningens Förespråkare» i Frankrike, i det han räknar upp och
karakteriserar en rad författare, vilka blevo förföljda för sina fria åsikter
men som enligt Nordenskiöld funnit »et aldeles oväntat beskydd
under förra Souverainitets Regeringen». Denna den franske konun-
1 Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. von Schinkel, författade
och utgifne af C. W. Bergman I, 2 uppl. Stockholm 1855, s. 303.
2 Finsk tidskrift 1878, Första halfåret, s. 265.
8 Jfr Malla Montgomery-Silfverstolpes Memoarer, utgifna af Målla
Gran-dinson, I, Stockholm 1908, s. 72.
4 Jfr Charles Manderfeldt, La fausse politique ete, s. 10—12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
