Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raynal och Sverige 77
1792 belönades med akademiens stora pris och upplästes på dess
högtidsdag1 den tjugonde december, riktar Axel Gabriel Silverstolpe
följande maning till »filosofen»:
Säg icke: »Usling, gråt, men tig och drag din tunga,
Lär dig att misstro ljus, lär dig i bojor sjunga:»
Har hon ej lärt det nog af seklerna förut? —
Hjelp henne — I dess sår, gå, tröstens olja gjut,
Och Sanningarnas brand mot våld och fördom slunga.
Så Locke, Helvetius och Eousseau rykte fått,
Så Raynal vördad är och Franklin dyrkad vorden,
Och så, när du en gång har ned i grafven gått,
Din hamn skall resa sig och än regera jorden.1
Det kan anmärkas, att dessa rader ingå i det utdrag ur dikten,
som Stockholms Posten meddelade sina läsare.2
Som bekant började en del svenska representanter för
upplysningsidéerna, som kände sig besvärade av den franska revolutionens
utveckling i radikal anda, att hävda en bestämd skillnad mellan
århundradets berömda filosofer och de franska revolutionsmännen,
som på mera konservativt håll betraktades som de förras efterföljare
och arvtagare, en skillnad, som fått ett karakteristiskt uttryck i Isac
.Reinhold Bloms utrop:
O! at den Frihets-storm, som skakat våra dar,
Philosophins triumph och ej revoltens var!3
När nu Raynal, som var den ende kvarlevande av de stora
filosoferna, bestämt tar avstånd från revolutionen, som den utvecklat sig
i Paris, bör detta ha kommit dessa moderata upplysnings vänner väl
till pass. I sin utförliga recension av den bekante mångskrivaren
häradshövding Magnus Blix’ arbete »Philosophiskt Försök at utur
Menniskans egenskaper utröna ändamålet hvartil Menniskan är
skapad» (1797), som innehåller ett våldsamt anfall på
upplysningsfilosoferna, passar Leopold på tillfället att ta »Philosophien» i försvar
mot dem, som »lossat förblanda hennes läror med dessa Fransyske
pöbelskrik: frihet och jemnlikhet, hvilka under några stunders sinnes-
1 Axel Gabeiel Silveestolpe, Skaldestycken, 3 uppl. Örebro 1863, s. 64.
2 Jfr Stockholms Posten 1793, nr 135.
3 Skaldebref til dem, som söka et odödligt namn, Sv. Ak. Handlingar,
Stockholm 1793, s. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
