Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Henry Olsson
yngling, utan all krigserfarenhet, skulle utgifva en skrift, stötande för
deri. korps, vid hvilken han tjenade, och att derigenom så tillsägande
upphäfva sig till informator för en Officers-korps, hvaraf de fleste
nyligen hemkommit ifrån de Tyska fälttågen, och som hade till chef en
af våra dåvarande mest ansedda och bepröfvade Generaler, nemligen
Sandels. Han klandrade Regementets Organisation, hvilket borde vara
det första i arméen, och hvars Öfverste, ofta på ett utmärkt sätt
besegrat våra arf fiender. Den varma ynglingen hade ej beräknat
följ-derne af att utgifva till trycket något stötande för en hel
Officerskorps; hans mening tror jag blott var, att framställa hvad han trodde
böra förändras.
I slutet av juli 1815 hade Natt och Dag på sin utrikesfärd
anlänt till Berlin och hemsände därifrån det avskedsbrev till
kamraterna vid livgardet, som ovan citerats. Kort förut hade han i
avresans ögonblick skickat ett exemplar av sitt utgivna arbete till
vännen Hazelius och bifogat ett brev, där han som deras strävans
innebörd fastslår »kärlek för fädernes manliga dygder och begäret
att tillegna oss tidehvarfvets ljus». Deras heligaste önskan hade
varit att göra något för fäderneslandet, och »vi ville, att våra
önskningar snart skulle vara gärningar». Dock, antingen hade tiden
icke varit mogen eller också hade de blivit »för långt hänförda» av
sin känsla. »Jag glömde, då jag skref detta lilla arbete, att jag
ej var nog själfständig». Yttrandet synes antyda en börjande
självkritik. Av en vaknande besinning märker man däremot intet i
Hazelius’ svarsbrev,x som helt och hållet är präglat av den
exalta-tion och självkänsla Natt och Dag ger sin anslutning i det ovan
citerade avskedsbrevet till officerskamraterna. En patetisk
deklamation om den bortdragandes fosterländska hjärta inleder brevet. »Än
röres det af stormens sus, än klappar det vid fädrens höga minnen.
Än slår det för Göthers och Dygders fosterland. Ja! Göther äro
wi — både genom börd och sinne — Anor äga wi — Ärans och
Frihetens. — Svärd äga wi — från åldriga tider. Hvem wägar
trotsa det. Då de höjas till frihetens värn och hvina genom Luften,
träffas de af Fädrens kringflygande Vålnader.» Den sista
ossiani-serande bilden är hämtad från Natt och Dags broschyr, där man
möter uttryck som »urfäderns vålnader i stormen», »den susande
Nordan vinden» etc. Det är en stilens och bildspråkets Sturm und
Dräng, som osökt harmonierar med innehållet och som orienterat
deras terminologi i en bestämd riktning, vilken kan sägas ha mera
* Finnes bevarat i Nord. Museet, troligen koncept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
