Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Henry Olsson
upprättat under kriget mot Napoleon, och synes även ha givit en
impuls till 1808 års lantvärn, vars initiativtagare general Schwerin
var Arndts intime vän.1 I intressegemenskapen mellan Arndt och
Natt och Dag funnos således många samverkande faktorer: båcjp,
voro nationalister och frihetsvänner och ville välsigna sina folk med
den allmänna värnplikten, båda voro påverkade av Thorild och
slutligen hade också båda gustavianska sympatier.
Utförligare besked om de stämningar, som framkallat Natt och
Dags tyska broschyr, har man i en diger brevlunta till Hazelius
16 jan. 1816, som också innehåller en vidlyftig reseskildring från
en färd på Ehen 26 sept.—10 okt. 1815. Natt och Dag berättar
där: »3:ne dagar war jag i Coelln gjorde bekantskap med Professor
Arndt som hjelpte mig med att överse något jag hade skrifvit —
det war en man få sådane finnas». Under samma resa kommer
han till Frankfurt och »gjorde anstalt att låta trycka hvad jag
skrifvit». Det är tydligen den militära broschyren, som på båda
dessa ställen åsyftas. I den romantiska natur, varav han under
resan omges, växer hans götiska entusiasm, och i en »monolog»,
som han säger sig ha hållit vid Drachenfels, ger han luft åt sina
stämningar och föregriper det tyska företalet. En stor rödbrun örn,
»omstrålad af Morgonsolens hela glans», sköt pilsnabbt upp i
höjden, och betraktaren ropar till sig själv: framåt, framåt på den bana,
som utvisas av Oden och hans kämpar och av alla våra historiska
hjältar. »Hvad hafva vi med Fransmän att göra», med deras
historia och språk.
Jag svär vid allfadern, vid den Gud, som jag och mina fäder
dyrkat, vid deras bautastenar och ättehögar, att förr skall jag hölja
mig i en klyfta eller ihålig ek och mina ben betäckas af främmande
mull, än jag skall stå bland mina landsmän och rodna för den tid,
i hvilken mina tankar så gärna lefva, och ej våga nämna de namn,
som jag vördar.–––-— Nej, våra tonfulla ljud Allfader, nordiska
kämpen med blixtrande svärdet, kraft, frihet, riksföreståndaren Sture
och du kung Gustaf, krigshöfdingen Engelbrekt, lagman Thorgny, jarlen
Birger, marsken Knutsson, sådane ord och namn äro för mina öron
sköna, ej Jean och Francois och djevulen vete allt. Vårt land har
varit ett frihetens och styrkans land, men hvem har gjort det till
en "boning för hemliga forskare, lismare, darrande, krypande hofmän
och blekfisar, som åka i polerade vagnar, dragna af ädla djur, som
de ej äro värde att kyssa bak. — Förlåt, Bror, min monolog! sådan
1 D algben, a. a., s. 28 ff.; Arndts Erinn erungen aus dem Husser en Leben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
