Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: J. A. Hazelius' ungdomsutveckling och 1810-talets idéstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Henry Olsson
Garnizonen) skall göra på ungdomen vid Regementerne, nog fallne
förut att klandra förmäns åtgärder och rättvis stränghet, men i
synnerhet skall göra, då befallningen emanerat ifrån H: K: H: Kron
Prinsen Sjelf, som derigenom äfven tyckes misstänkas kunna
öfverskrida Lagarne och behöfva vara underkastadt R: S: Justitiae
Ombudsmans vaksamhet». J. O. svarar följande dag, att han endast följt sin
ämbetsinstruktion, som ålade honom att inhämta fullständig
kännedom om åklagade personers häktande liksom om tiden för deras
fängsliga förvar, att det borde göra en ganska god verkan både
hos unga och gamla, att J. O. uppfyllde honom enligt lag
åliggande skyldigheter, samt att H. K. H. otvivelaktigt förstode att
bedöma, vilka principer som varit vägledande för hans åtgärder.
Meningsutbytet fortsatte emellertid med ytterligare tvenne skrivelser
i vardera riktningen, 29 mars—2 april, diskuterande tolkningen av
J. O:s instruktion och speciellt berörande frågan, i vad mån
uppsikten över arresterade officerare därunder kunde inbegripas.
Efter den tämligen ofruktbara debatten mellan Mannerheim
och Björnstjerna följa några slutakter, som visa att skärmytslingen
icke gick alldeles spårlöst förbi. Första handlingen är en nådig
befallning, daterad 30 mars och signerad av Björnstjerna,
innehållande att »Wakthafvande Befälhafvare icke få besvara
förfrågningar i tjenstebefattningar till eho det vara förmå, utom deras
förmän, till hvilka sådane frågande personer hänvisas». Till denna
affär hör troligen också en skrivelse från statsministern för utrikes
ärenden 27 mars, där denne anhåller om ett personligt
sammanträffande med J. O. Slutligen har Mannerheim 4 april översänt
alla dokument i målet till kronprinsen samt genom uttrycklig
redogörelse1 sökt" avvärja alla vanställande tolkningar från motparten,
»likasom om Justitie Ombudsmannen ville sätta sin lilla
embets-mannamyndighet lika högt som Furstens makt». Tvärtom hade
han i avseende på den väsentliga punkten, »att orderna hade
kommit från E. K. H. sjelf», blivit alldeles missledd, och anledningen
till hans besök i högvakten hade uteslutande varit en önskan att
veta, om man satt Hazelius i fängelse såsom medbrottslig med
Natt och Dag eller om det blott var en militär bestraffning. Då
man vidare anmärkt, att han icke borde vänt sig till
gardesofficeren utan till överståthållaren, garnisonens kommendant, anför
1 Jfr Uppgifter om Justitieombudsmannaämbetet 1810—1910, Sthlm 1911, där
en kortfattad relation av denna affär förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
