Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Risbjer: Kung Brahmadatta av Kasi och unge Dighavu — Kung Ring och Fridthjof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Brahmadatta av Kasi och unge Dighavu 201
Såsom ett kristet drag, oförenligt med fornnordiskt
åskådningssätt och otänkbart i någon av de gamla släktsagorna med deras
hämndmoral, har man även framhållit den bekanta berättelsen om
vårutflykten i skogen, då Fridthjof kämpar mot frestelsen att döda
den gamle kung Ring, som tagit hans älskade. Berättelsen i fråga,
som ligger till grund för den nittonde sången i Tegnérs dikt,
romansen Frithiofs frestelse, har i det isländska originalet följande
lydelse:
Det var en dag som konungen talade till sina hirdmän: »Jag vill,
att I faren med mig ut i skogen i dag, så att vi få roa oss och bese
landets vackra läge». De gjorde så, och en mängd folk strömmade
med konungen ut i skogen. Det bar så till, att konungen och Fridthjof
blevo ensamma med varandra i skogen, fjärran från andra män.
Konungen sade, att han var sömnig och måste sova. Thjof svarade: »Far
hem, herre, ty det anstår bättre en förnäm man än att ligga ute».
Konungen sade: »Icke orkar jag det»; sedan lade han sig ned,
somnade hårt till och snarkade högt. Thjof satt nära honom och drog
svärdet ur skidan och slängde det långt ifrån sig. En stund därefter
satte sig konungen upp och sade: »Var det icke så, Fridthjof, att
mycket kom dig i sinnet, som du slog väl ifrån dig? Därför skall
du nu åtnjuta stor heder hos oss. Men jag kände dig genast den
första kvällen, då du kom in i vår sal. Icke skall du nu så snart
skiljas från oss; också torde något stort vara bestämt för dig.» Fridthjof
sade: »Väl och vänligt haven I mottagit mig, herre; men bort måste
jag nu snart, ty mitt folk kommer mig inom kort till mötes, såsom
jag förut har bestämt». Sedan redo de hem från skogen, och då stötte
konungens hird till, varefter de foro hem till hovsalen och drucko väl.
Det blev då kungjort för allmogen, att Fridthjof den djärve hade varit
där om vintern.1
Denna berättelse, med sin hänsyftning på Fridthjofs inre kamp
då han frestas att döda kung Ring, strider onekligen mot
fornnordiskt åskådningssätt, och det är tydligen riktigt, då man har
framhållit detta. Då motivet kallas kristet, bör emellertid observeras,
att det i själva verket har ett än avlägsnare ursprung.
I Tripitaka, buddhismens kanon, förekommer en historia om
1 Översatt från Ludvig Laessons isländska text av den längre
Fridthjofs-sagan i Altnord. Saga-Bibliothek, 9. Fridthjofssagan föreligger i två redaktioner,
en längre (A) och en kortare (B), vilkas inbördes förhållande har bestämts så, att
båda »pege mod en fælles original (fr. omkr. 1300), der i B har undergaaet en
forkortende bearbeidelse, i A derimod maa antages, paa enkelte forvanskninger og
stilistiske udsmyckninger nær, at foreligge nogenlunde i sin oprindelige skikkelse».
(Hj. Falk: Om Fridthjofs saga, i Arkiv för nordisk filoloqi, Lund 1890.) Ett par
detaljer i ovan meddelade episod saknas i den kortare sagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
