Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Alexander 37
thet ær stadhfæst* som hoghin gör. °gäller
Min hogh ok thanka iak gömpde för* *vaktade jag för
hwath iak taladhe æller sagdhe.
Thet giordhe munnen ok hoghin thagdhe.
Hwadh hoghin sigher thet ær stadfæst,
han skal man wakta* aldra mæzst. *bry sig om
All ord æra som annath wædher
vtan stadhlik hogh* ær ther mædher. "fast vilja
Ij mord härå, ij forstandin ey idher.
Ij h afdhin ey ællas kæntz ther widher,
om iak ey swa höghelik
sworith haf dhe then edh iak gik.
Latin the mordhara hædhan ga,
thera ræt ij latin them sta.
En så regelrätt utläggning av läran om reservatio mentalis
väntar man sig kanske inte här i romanen. Det kan diskuteras
om rimligheten att låta denne Alexander fullt medvetet göra sig
till talesman för dylika idéer. Tvivelsutan har författaren tänkt
sig honom som en fullständigt hänsynslös realpolitiker, i stånd
att både utföra och försvara handlingen. Han är alltid obönhörlig
mot allt slags förräderi och tillämpar den kända principen »en
fähund mot fähundar». Den fascinerande andliga övermakt, som
skall vara Alexanders stora resurs, den styrka som gör honom till
segrare över människorna, har författaren nog även här tänkt sig
framträda och konungen har uppenbarligen alltjämt hans fulla
beundran för utomordentlig politisk klokhet. På detta sätt kan
scenen försvaras, dess intentioner förstås. Men säkerligen talar
här i första hand författaren själv, och Alexanders utläggning har
i hög grad karaktären av försvar för egna meningar eller för andras,
som skulle försvaras. Återigen har man en känning av att
romanen icke blott handlar om Alexander av Macedonien.
»Pseudo-Kallistenes» och »Historia de preliis» kunna knappast
sägas giva någon karaktärsbild av Alexander. Det är helt vår
bearbetares förtjänst att hans teckning av världserövraren är ett
fullkomligt övertygande porträtt av en sanning som är ganska
enastående inom vår medeltida litteratur. Alexander är icke längre
en marionett i händerna på en äventyrsdiktare. Han är en
sammansatt natur, en man av dem som dana om världen och fängsla
den genom sin personlighet. Han utför väldiga bragder, men
berättaren söker icke att med poesiens hjälp förstora dem. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
