Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Alexander 67
swa som thet gör ij andra landa.
Thet gör idher ther storan wända,
thet tagher wårt land ij sin fampn
ok smoltnar* ræt fore hwarie hampn "blir smult
swa som thet ware thæs syster.
Wi se ok hwar dagh tha os lyster
alla handa fiska kön
göra ij hafwith mykin dön,
springa ok leka fiærre ok næær.
Wi glædhiom os aff blomster hær,
wi hafwom hær hedho ok stora mark,
the bæra blomster ok yrter stark.
Wi wardhom mætte aff thera lwkt,
aff thera sötma ok thera frwkt.
Wi glædhiom os widh wara skogha,
ther siwnga foghla mædher fogha*, ’"’skickligt
medh söte tono ok fagher sang,
badhe nætter ok daghin läng.
Wi frygdhom os widh thera röst
winter ok somar, wåår ok höst.
Thetta ær wåår högxte fryghd.
Sedan han på detta sätt skildrat deras eget lyckliga
naturtillstånd övergår Dindymus till att teckna Alexander som en
representant för världens ondska. Han dyrkar en massa avgudar, han
högmodas och erövrar hela världen utan att detta har någon mening.
Allsköns synd begår han, älskar kroppen och hatar själen, glömmer
att han skall få sin fasansfulla lön i helvetet, som skildras med
fullt medeltida färger.
Man kan icke taga miste på att denna bild av bramanernas
lyckoland, där antik moralfilosofi och monastiska sedeideal ingått
en intim förening och där svärmeriet för ett enkelt, asketiskt
levnadssätt, föraktet för vetenskapens onödiga gräl och hänsjunkandet
i naturens skönhet sammangjutits på ett sätt som närmast
påminner den moderna människan om Rousseau, i själva verket
tillrättalagts för Alexanders polemiska svar, som nu följer. JDindymi brev
har vår man lämnat oss i ganska oförändrad form, men när
Alexander nu genast och i vredesmod tar till pennan, så svarar konungen
i ordalag som betydligt avvika från originalet och sålunda ganska
tydligt visa på vilken sida i debatten svensken är att finna. Tonen
är också här på ett helt annat sätt personlig än i originalet.
Bramanerna säga sig vara de bästa människor som finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
