Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiskt verklighetsstoff i Atterboms hyperboreiska republik 75
Vid sin konstruktion av vad man kunde kalla tänkesättet Argus
fördes han naturligt till dettas historiska ursprung och till de
betydelsefulla företeelser på statslivets område, där det tidigare
realiserat sig. Väpnad med hävdernas erfarenheter vann ju också
satiren i djup och vidd; genom spegling av det förflutnas liv kunde
den drabba sitt föremål från roten och nå längre fram mot det
typiska.
Innan jag söker bestämma den roll som tillkommer den stora
franska revolutionen och de nordamerikanska fristaterna inom
sagospelets demossatir, är det skäl att dröja vid ett stycke
samtidshistoria, till vilket Atterbom själv hänvisat i samband med den
hyperboreiska republiken. När diktaren år 1854 utsände den
reviderade upplagan av Lycksalighetens ö med den förnyade
hyper-boreaden, tog han nämligen ånyo i några beledsagande
anmärkningar upp spörsmålet om förhållandet mellan inbillningslek och
historisk verklighet i detta avsnitt av verket. »Då*, säger han här,
»de hyperboreiska scenerna första gången — eller i första upplagan
— blefvo synliga, beskylldes de att vara obilligt tecknade
karika-turer, utgångna från en politisk tendens, hvilken man fann ensidig
(måhända just derföre, att den icke var det). Hvad det första
beträffar: så borde man likväl kunnat erinra sig — äldre dithörande
företeelser att förtiga — de syd-amerikanska republikerna, den
napolitanska fristaten af 1820 m. fl., för att redan då finna, hvilken
karikatur-tecknerska sjelfva Historien är.»
Yttrandet, hittills alldeles obeaktat, återkallar i minnet tvenne
frihetsrörelser under 1820-talet. Först den stora, tidigare inledda,
mot Spanien riktade sydamerikanska oavhängighetskamp, vars
centralgestalt var Bolivar och som under hela årtiondet försåg de
dåtida svenska tidningarna med ett rikt växlande nyhetsstoff. Om
hela denna republikanska upprorsrörelse närmare fångat Atterboms
intresse är ovisst; får man döma av ett brev från 1817, till vilket
jag längre fram återkommer, har han från början följt den med
avgjorda sympatier, innan han på 1820-talet, då hans åsikter
förskötos i konservativ riktning, nådde fram till uppfattningen, att
den uteslutande visade historien som karikatyrtecknerska. Att någon
episod av händelserna på den fjärran kontinenten framlockat en
satirisk motbild i hyperboreaden är knappast troligt. Konstitutionell
teori och demokratiskt samhällsliv lönade sig mindre väl att
förlöjliga där varest det mesta ännu rörde sig i skäligen obundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
