Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Carl Santesson
mängden gemensam, ehuru derföre icke intollerant, stats-religion, af
egna seder och af en historia.»1
Detta auktoritativa credo för oss ett par år framåt i tiden: som
nära samtidig till Atterboms yttranden sluter sig däremot Geijers
fängslande analys av Amerikas statsproblem i skriften Nytt »Et
och annat» i anledning af frågan om akademiska jurisdictionen
(1823). Geijer gör gällande, att så länge Amerika ännu befinner
sig i ett »fortfarande kolonisationstillstånd», får man icke begära,
att det moraliskt och politiskt skall foga sig samman till en
helgjuten statsbildning. En inre organisation, en strängare
sammanhängande regleringsprincip kunna småningom väntas. Då skall
korporationssystemet otvivelaktigt även utveckla sig och bli
nödvändigt.2 Om livsvillkoren för en hållbar samhällsbildning tänker Geijer
teoretiskt väsentligen lika med Atterbom och Järta, men han är
försiktigare i sina slutsatser och mindre doktrinär i tillämpningen
på det enskilda fallet. Hos Atterbom och Järta röjer sig vidare
en avgjord antipati mot Fristaterna som saknas hos den
optimistiske, mera empiriskt lagde Geijer; han vaktar sig väl att höja
några olycksprofetior om dessas framtid.
Det är icke för djärvt att antaga, att Atterbom, då han i
korstågsföreläsningarna utvecklar en konservativ statsåskådnings syn på
Amerika, ägt ett stöd i den tyske filosof som i övrigt så djupgående
påverkat idéerna om statens liv i samma föreläsningar, nämligen
Heinrich Steffens. I sina båda arbeten Die gegenwärtige Zeit (1817)
och Caricaturen des Heiligsten (1819, 1821), särskilt i det
förstnämnda verket, hade Steffens flerstädes uttalat sig om Amerikas
statsform och nationalanda. Det må vara nog att här anföra ett
ställe ur senare delen av Caricaturen des Heiligsten, där Atterboms
förkastelsedom synes nära föregripen och som samtidigt
överensstämmer med Järtas förut citerade åsikt om de historiska
förutsättningarnas betydelse för ett samhälles liv. Steffens skriver: »Ein
kleinlicher, spiessbürgerlicher Sinn bildete sich, vom Anfange an,
und das oberflächliche Gerede von Freiheit, Toleranz,
Menscheh-rechte fand unter diesem Haufen eine sichere Stätte. Mehr als
irgend ein anderer Staat beweist eben Nordamerika, wie unfähig
solche leere Begriffe sind, den grossartigen nationalen Sinn zu
er-setzen, der sich aus einer uralten geschichtlichen Wurzel entfaltet.»8
1 Odalmannen, H. 2, Falun 1824, s. 182, 183.
2 Geijers Samlade skrifter. Ny ökad uppl___D. 3, s. 286, 287.
3 Caricaturen des Heiligsten. Th. 2. Leipzig 1821, s. 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
