Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiskt verklighetsstoff i Atterboms hyperboreiska republik 95
ägnat ett par sidor åt miss Wrights resebok. Sveas anmälan av
denna, troligen Palmblads verk, hade tagit fasta på flera av de
prakt-ställen Atterbom anfört i sina anmärkningar till sagospelet och
ytterligare utökat samlingen av sottiser; den slående likheten mellan
den amerikanske officerens resonemang om de tolv räddade
medborgarne och Pantaleons försvar för sitt fälttåg påpekades här med
anmärkningen, att skalden ej behövde hysa fruktan att beskyllas
för komisk överdrift. Kometen tog anstöt av denna reflexion, en
ren upprepning av Atterboms komplimang till sig själv i de nyss
omtalade anmärkningarna, och förklarade i sur ton (1 dec. 1827),
att »underrättelserne ur Miss Wrigts resa ej på något sätt kunna
upphjelpa de misslyckade rolighetsscenerna i lycksalighetens ö
—-t. ex. satiren på Nordamerika». Det är klart besked om den
tendens man på sina håll ville upptäcka i diktverket.
Vad i den hyperboreiska republiken är då myntat på Förenta
Staterna? Har först och främst miss Wrights reseskildring utöver
det nyss påvisade satt några spår i Atterboms karikatyrbilder?
Frågan är ej lätt att besvara, därför att den engelska damens bok
var ett uttryck för samma från 1700-talets upplysning ärvda
liberalism, samma »afart af civism och philanthropism» (för att låna
en karakteristik av Atterbom från ett senare tillfälle) som utgjorde
själva huvudföremålet för hyperborésatiren. De hugg skalden i
sagospelet riktade mot denna åskådning och dess yttringar kunna
av detta skäl gälla såväl europeiska som transatlantiska företeelser.
Atterboms med hyperboreaden nära förknippade anmälan av Jouy’s
Moralen, tillämpad politiken är endast ett annat slag mot den
mentalitet miss Wright företrädde; den enfaldige och virrige franske
frasmakaren sjöng ej mindre höga lovsånger till republikernas alla
dygder, Nordamerikas icke förgätna. Det blir därför, särskilt då
det är ovisst om Atterbom verkligen läst miss Wright och han med
säkerhet hämtat sitt vetande om Förenta Staterna från flera håll,
närmast en smaksak, om man vill föra ett eller annat specimen av
hyperboreisk anda tillbaka till hennes bok. Blott ett förhållande
förtjänar en anmärkning. Atterbom hade låtit hyperboreerna i
militärt avseende vara utrustade med en milisarmé, duktig vid
parader men snabb att flykta vid mera krigiska tillfällen, och
därmed alldeles otvivelaktigt riktat adressen till Nordamerikas speciella
försvarssystem. Då det framgår av Atterboms anmärkningar till
sagospelet, att han retat sig på miss Wrights hänryckta skildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
