Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Carl Santesson
Det var med denne Amerika-farare Atterbom som redan nämnts
måste lia stiftat en viss bekantskap. Kanske har han läst hans
bok vid samma tidpunkt som Palmblad, i varje fall bör han väl
genom vännens kommentarer fått den inom sin synkrets. Kanske
har den endast varit honom känd i förmedling av kritiker och referat
och då i främsta rummet genom Hartmansdorffs förut omtalade
Framställning af de Nord-Americanska Förenta Staternas tillstånd
i tidskriften Svea, där den som källskrift flerstädes citeras vid sidan
av andra reseskildringar från Amerika.
Särskilt ha Klinckowströms intryck av förbundshuvudstaden,
Washington, och umgängessederna i presidentens omgivning genom
sin mindre fördelaktiga karaktär framlockat Atterboms vakna löje.
Klinckowström lämnar en föga inbjudande målning av denna stad,
ännu endast ett utkast till en stad med spridda grupper av hus,
som på långa avstånd från varandra resa sig på ett öde fält, och
så o vårdad, att vandraren på den icke stensatta huvudgatan än, vid
torrt väder, löper fara att kvävas av damm, än, när det regnar,
sjunker ned i gyttjan över fotknölarna. »Till höger om vägen, då
man far om Capitolium», så beskriver Klinckowström, »är marken
ett godt stycke bevext med törne; nog synes mig likväl, att för
ordningen skull, man kunde af röj t en plats, hvilken alla
ankommande fremlingar passerat, om intet lagstiftande makten just
derigenom vill gifva tillkänna, att staten är ny, och uti beständigt
tilltagande i styrka och kultur».1
Vägvisaren, Astolfs ledsagare i den gamla domkyrkan, prisar
på följande vis för främlingen hyperboréernas »briljanta hufvudstad»:
Andra resande ha stött sig
På några träsk och skogshult mellan husen,
Palatser utan tak, och enebuskar
Som här och der idyllisera torgen;
Men ni, ni anar lätt, att fria män
Behöfva fritt utrymme, (s. 246, 247.)
Stadsbilden, ej särdeles tjusande, synes här uppenbart tecknad
med Washington som mönster; man lägge också märke till, huru
själva den befängda motiveringen för förfallet och oordningen verkar
som en variant av den halvt ironiska förklaring Klinckowström ger.
Då vägvisaren i sin nästa replik nämner Capitolium, så lokaliseras
A. a., D. 1, s. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
