Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Carl Santesson
broder, William Irving, och James Kirke Paulding, en slags
moralisk halvmånadsskrift av lättare komisk typ, Salmagundi. I denna
publikation inflöt en serie föregivna brev från en muhammedan,
Mustapha Rub-a-dub Keli Khan, en tripolitansk fånge som från
New York undfägnar hemmavarande vänner med kritiska
beskrivningar av betraktelsesätt och sedvänjor i det främmande landet.
Översatta av Vitalis utkommo dessa amerikanska »Lettres persanes»
såsom Washington Irvings verk våren 1827, kort före den senare
avdelningen av Lycksalighetens ö. Tidsläget gjorde dem aktuella,
och Stockholmsposten kunde avsluta sin anmälan av det lilla häftet
(1 juni 1827) med några reflexioner som ytterst karakteristiskt
markera sympatilinjen inom 1820-talets svenska Amerika-opinion. »För
dem», säger den, »som med ett illa doldt hat betrakta den fria och
lyckliga staten, hvilken, ehuru icke i allt, dock i mycket, förtjenar
vår verldsdels beundran och afund, för dem skall det säkerligen vara
en söt lukt, att se en Nordamerikan sjelf väpna sig med satiren emot
sina egna landsmäns bräckligheter, eller mot det som kan få
utseende deraf; ehuru det troligen skall något förderfva deras fröjd,
att höra honom icke desto mindre uttrycka upprigtig tillgifvenhet
för sitt land, vördnad för dess styrelse och helheten af dess
statsformer, samt oförstådd[!] beundran för dess stora mäns minne».
Vistelsen i Amerika försätter, som man lätt inser, Mustapha
Rub-a-dub Keli Khan vid varje steg i den mest bottenlösa häpnad.
Allt vad han ser och erfar tyckes honom underligt, oftast också
frånstötande. Det är en fullkomlig gåta, att detta folk ständigt
kan skryta av att vara det mest upplysta under solen. Icke minst
besynnerligt förefaller statsmaskineriet: vår oriental presenterar det,
med verkningsfull förenkling, i följande ord om den mäktige pascha
som styr riket och tituleras president. »He is chosen by persons,
who are chosen by an assembly, elected by the people — hence
the mob is called the sovereign people — and the country, free;
the body politic doubtless resembling a vessel, which is best
gover-ned by its tail.»1 Om liv och vanor hos detta egendomliga folk
berätta nu breven. Roande ögonblicksbilder från en stor trupprevy
skänka en inblick i landets arméväsen, som icke syftar till andra
erövringar än bland de åskådande damerna och som för tanken till
hyperboréernas militära parad (i förbigående sagt redan företecknad
1 Ieving’s Works. Hudson edition. New York [1860]. Salmagundi, s. 77, 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
