Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten. Av O. Klockhoff - III. Ingrid Svantepolksdotter och Folke Algotsson - 1. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten 173
fugerunt in Norvegiam et a Rege Norvegiæ sunt recepti». Och
under år 1289: »Eodem anno liberati sunt a captivitate Dominus
Algotus et Röricus filius ejus. Carolus autem fräter ejus Eörici
in Lindöö decapitatus, ubi rapuerat Ingridem Domicellam. ßöricus
autem fugit in Norvegiam, ubi et mortuus est.» Varifrån Ericus
Olai fått dessa uppgifter, är ovisst. Vad först den uppgiften
beträffar, att Ingrids bortrövande av Folke skett i mars månad 1288,
så kan han hava fått den ur Ann. Sigt. Varifrån annalisten fått
den, är obekant; i Chronol, vetusta från 1400-talet finnes den ej.
En del av Ericus Olai uppgifter äro fast otroliga. Dit hör, att
Folkes bröder på grund av brudrovet blevo gripna eller flydde till
Norge och mottogos av konungen där. Att fly till Norge var det
vanliga i folkvisorna, men enligt Hak. saga hade såsom förut är
nämnt överenskommelse träffats mellan de svenska och norska
konungarna att icke mottaga varandras »ovänner» inom sina riken.
Vidare stred det mot Magnus Ladulås’ egna lagar, att hela släkten
skulle straffas genom fängelse eller landsflykt, om någon bröt mot
konungens edsöre. Visserligen blevo lagman Algot och E-örik, som
fängslats, året därefter frigivna — den senare hade dock begått
svåra »excesser», och det var väl därför han ansetts hava flytt till
Norge. Att Karl återvänt från Norge, nämner han ej, men
däremot att han blev halshuggen i »Lindö» år 1290. Denna uppgift
har han fått ur folkvisan om herr Karl. Lagman Algot har
antagits hava på grund av sonens förmenta brudrov blivit avsatt från
sitt ämbete. Han kallas i urkunder från 1290 för quondam legifer.
Orsaken till hans avgång från ämbetet kan dock hava varit hans
ålder. Sonen biskop Brynjulf var väl vid den tiden långt till åren
kommen. Han dog 1317. I sitt testamente av år 1290 talar Algot
Brynjulfsson endast om, huru han kände sig tacksam mot försynen
för alla åtnjutna välgärningar och vill bland andra donationer giva
till Riseberga kloster några gårdar.
På de anklagades bänk sattes ock den ärevördige biskop
Brynjulf, som också var en av Algotssönerna. Om han hade någon
del i sina bröders »excesser» låter sig ej säga, men troligt är, att
ett rykte om hans delaktighet blivit spritt av hans ovänner och
kommit till ärkebiskopens öron samt föranlett denne att skriva det
bekanta brevet till Brynjulf av den 15 dec. 1288 (DS. II, n:r 983),
vari han bland annat hotar biskopen med bannlysning och
uteslutande ur kyrkans gemenskap, om han befanns hjälpa sina bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
