Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Henry Olsson
utkorade och martyrer, som glömma att skaffa sig ära och gull,
har Snoilsky städse med förkärlek diktat.1
Samma utgångspunkt i 1848 års idéer med därav härflytande
svårighet att finna sig till rätta med 1880-talets har också Viktor
Rydberg, som otvivelaktigt är den samtida, Snoilsky i sin sociala
orientering kommer närmast — låt vara med betydande olikheter i
ställningen till tiden. De anförda dikterna, som teckna själva den
inneboende idealitetssträvan i Snoilskys kamp, markera också tydligt,
att han i likhet med Rydberg för »den ideala demokratiens och
humanitetens talan mot den själf rättfärdiga egoismen» enligt dennes kända
brev till Borchsenius. Själva ha de båda diktarna icke tvekat om
överensstämmelsen i sina sociala strävanden, och det är med vördnad,
beundran och rörelse de omnämna varandras livsverk. Snoilsky säger
sig sålunda utan tvekan sluta upp kring den rydbergska
centralpunkten »av ljus och humanitet» och tillgriper språkets skönaste ord,
»pro libertate», då han vill karakterisera vännens diktning. Rydberg
i sin tur försäkrar, att han icke i ord kan uttrycka, vad han känner
för Snoilsky och dennes sociala diktning, och uttalar förhoppningen
om »en kommande morgon för allt, som är vackert i våra drömmar
om en framtid». Vid den sociala krisens början var det med särskild
otålighet Snoilsky avvaktade Rydbergs diktsamling; Prometeus och
Ahasverus och andra kända stycken säger han sig oupphörligt omläsa.
I enlighet med Prometeusdiktens anda är det, som Snoilsky ställer
en god sak mot materiell övermakt och drar i härnad för de
förtryckta i samhället; jag nämner särskilt den sammanfattning han ger
av sitt program i brev till Lagerberg 29 okt. 1883: »bort med den
poesi, som blott vill vara till för sin egen skull, men högt på
skölden den, som ej försmår att leva sin tids liv, som framförallt
har ett ord för de svaga, de vanlottade i denna värld, vilken icke
är den bästa, hur behaglig den än kan förefalla för mången».
Det är i åtskilliga av Snoilskys sociala dikter man igenkänner
Dexippos- och Snöfridsidealen från Rydberg, stridsmannen för »den
västerländska åskådningens, utvecklingens, frihetens sak», som
slungade sitt spjut mot de fientliga lederna. Först och främst i den
1 I diktsamlingen 1883 placerades Valborgs-eld sist — säkerligen för att
markera åskådningens enhetlighet i hela hans diktning och den genomgående
optimismen i den nya samlingen. Jag tillägger, att Snoilskys främlingskap i en ny
skeptisk tid också kommit till uttryck i slutstrofen av dikten Gothik (maj 1882):
Dårskap! Så menar tiden, Eljest det kallats fordom
Färdig att allt bele; Lefva för en idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
