Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Henry Olsson
tryckta folk — åt Italien, Ungern, Polen, Finland, Slesvig-Holstein.
Sångaridealet från 1848, skalden som vore »tidens son från början
till slut» och som vore »med krigarn slägt», hade ånyo brutit
igenom; Blanche hänvisade till folktribunerna Lamartine och Victor
Hugo.1 I denna tidsatmosfär och under dessa fälttecken är det
Snoilsky 1861 börjar sin skaldebana. I Smådikter är den götiskt
betonade patriotismen en av samlingens huvudlinjer. I övlig stil
frambesvär jes den ryska spökbilden för nöjet att ånyo se den manad i
sin grav: »O! när blir våldets örn för straffet mogen?» Ett
tidigt vittnesbörd om skaldens politiska tidsintresse är också sonetten
Petrar ca till Italien, skriven under italienska frihetskriget 1859, då
han ännu icke var student, och varierande Napoleon IILs härrop:
»Italien skall bli fritt till Adrias vågor». En översättning av Lenau,
Den landsflyktige, som förekommer i samma samling, är en hyllning
till Kosciuszko och Polens tidigare frihetsstrider.
Den politiska liberalism, som utmärker den unge Snoilskys
åskådning, har förmodligen just under den första studenttiden brutit igenom
hos honom, och i sina dikter från och med 1861 uttrycker han gärna
en radikal och revolutionär entusiasm. Om genombrottet har han
själv berättat i den förut citerade Valborgs-eld med dess apostrofering
av den lyckliga ungdom, som födes »då tankar ligga i luften, och
tiden är stark och djärf». En första fläkt av dessa djärva idéer
förnimmer man i de dikter Snoilsky mot slutet av 1861 lät trycka i
kalendern Isblomman, jag nämner de tre poemen KonstberidersTcan,
Noch ist Polen nicht verloren och Julibruden, alla tydligen skrivna på
senhösten d. å. Ernst Björck har i ett hyllningskväde till Snoilsky
jämfört den nya andan i dessa bidrag med skaldens tidigare
Smådikter och synes därvid ha tillämpat Namnlösa samfundets program,
då han om utvecklingen säger: »Det är ej nog, att sången klingar
lätt; den skall ha hjärta och ej bara snille». Som exempel anföres
i första hand dikten Konstberiderskan såsom uttryckande skaldens
hjärta för de armas sak; dess varma medkänsla är ju också
oförneklig, även om man har svårt att värja sig för intrycket, att det
för den unge greven tillika inneburit ett visst pikanteri att ägna sin
hyllning åt fattigdomens dotter, »om hvars stamträd ingen vet». Den
schvungfullt åskådliga dikten, som möjligen inspirerats av Paludan-
1 Jfr Ridderstads hyllningssång till Beppo-Sommelius, vilken stupat som
frivillig i danska kriget 1848, (Dödsrunor, Linköping 1848, s. 38), samt Blanches
uppsats om Sturzen-Becker i Illustrerad Tidning 7 nov. 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
