Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Henry Olsson
Eller dikten Sibylla Tiburtina, där han låter den höga sibyllan sia
om en förklarad framtid för den eviga staden:
Cæsarernas palats står upp igen,
Och fri bor skönheten på Romas kullar,
Och Tiberns bölja — kär för frie man —
Emellan konstens nya tempel rullar.
(a. st. s. 163).
Visserligen finnes det också en väsentlig skillnad mellan de båda
diktarnas framtidstro, men denna berodde på de olika politiska
förhållandena; man förstår i varje fall, att Malmström skulle vara
särskilt disponerad för att uppskatta just denna dikt. »Siaren
Malmström», skriver Ernst Björck till Snoilsky febr. 1865, »lär
egentligen uttryckt sin beundran för Neros gyllene hus.
Förmodligen är han belåten, emedan där vankas litet ovett mot
prebak-karna». Jag tillägger, att Snoilsky i ännu ett poem från denna
tid, den nyssnämnda Regnväder i Rom, anknyter till Malmström
(dikten j?øm), även där i en hånfullt antipapistisk ton.
Också i en annan Romdikt har Snoilsky uttalat ett anatema
mot påvemakten. I poemet På Romerska Campagnan skildrar han
först campagnans ödsliga ofruktbarhet — skönhetsvärdet tycks han
icke haft något sinne för — och utbrister därefter: hur blev väl
den trakt, som fordom varit »källsprångsrik, elysisk», en förpestad
ödemark? Dikten svarar:
Ej genom Genseriks förstöringsnit,
Ej genom blonda horder ifrån norden;
Men »Guds vikarie» gjort med himmelskt nit
Ett helvete utaf den sköna jorden.
Mera hätskt hade icke Voltaire skildrat kyrkans representanter eller
Rydberg framställt den maktlystne kristne uppkomlingen Petros.
Om Snoilsky ansett sig behöva ytterligare stöd för denna
uppfattning av påvemaktens förlamande inverkan, så kom denna bekräftelse
i den beryktade encyklikan av den 8 dec. 1864, där påven såsom
svar på det fransk-italienska fördraget uttalade sin förkastelsedom
över hela den moderna utvecklingens grundvalar, över
religions-och tryckfrihet såväl som över vetenskapens frihet och den
demokratiska författningsfriheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
