Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Greta Hedin
konsekvenser får den ju. Man får sålunda en annan utgångspunkt
för dateringen av Alexander vid Hydaspes, vilken i Saml. Skrifter
placerats efter Carl XII. Någon fix ny datering kan jag,
åtminstone för närvarande, ej ge, men jag vill dock lämna en del
bidrag-till en sådan och då samtidigt till analysen av dikten. Situationen
är, som Albert Nilsson påpekat,1 lånad ur den ena av de på
anteckningsbladet uppgivna källorna, Arrianos bok om Alexander,
vilken Tegnér, som nämnt, lånat från Universitetsbiblioteket 10 okt.
1818 och sedan åter 8 mars 1819. Här håller Alexander ett
uppmuntrande tal till sina officerare, vilka representerade de knotande
soldaterna, som vilja vända åter. Han talar om hur det för den
duktige ej är något annat mål för ansträngningarna än själva
ansträngningarna, för så vitt de föra till ärofulla gärningar, hur det
är härligt att leva manligt och efterlämna ett odödligt rykte (V, 26).
Till detta har ju Tegnér kunnat anknyta. Däremot har han
ej följt Arrianos, när denne till sist låter Alexander locka även
med byte och rikedom. Slutligen har Tegnér också kunnat få ett
uppslag för slutstrofen ur Arrianos’ berättelse om hur Alexander
till sist ger vika ej för soldaternas knot men för ett offer, som ger
ogynnsamt varsel, och så beslutar återtåg. Detta inträffar vid
floden Hyfasis, som upprepade gånger nämnes, ej vid Hydaspes, som
Alexander förut gått över. Den av Tegnér antecknade titeln är ju
Alexander vid Indus. När man sedan finner Hydaspes både i titeln
och i själva texten, tyder ju detta på att dikten kommit till vid en
tid, då Tegnér ej haft Arrianos så noga i minnet. Plutarchus, den
andra antecknade källan, som Tegnér från ungdomen varit
förtrogen med och lättare bör ha haft till hands, nämner varken
floden Hyfasis eller något tal av Alexander, utan blott att denne efter
övergången av Hydaspes förmåddes att vända om. Hydaspes var
också på annat sätt ett välkänt namn, så t. ex. förekommer det i
Horatius Oden I, 22, v. 8 som beteckning för Östern. Från
Plutarchus har Tegnér vidare hämtat uppgifterna, att Alexanders mor,
Olympias, sagt honom, att han var av gudomlig börd, och att han
förde med sig Homeros i ett skrin på sina fälttåg. Plutarchus har
vidare lämnat drag till den allmänna karakteristiken av Alexander.2
Albert Nilsson framhåller särskilt, att Tegnérs Alexander har sin
bildningsentusiasm från Plutarchus. Denne är väl också alltid den
1 Ur diktens värld, s. 61.
2 Albert Nilsson, a. a. s. 65 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
