Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Greta Hedin
i ingen av hans källor. Hos Tegnérs Alexander finns ej blott som
hos Fichtes ett idépatos — vilket emellertid även hos Fichte
uppfattas som något gudomligt — utan därtill också något annat, en
mystisk inspiration, som bär upp hans liv, och vars fulla innebörd
först klarnar i döden. Genom detta är han »gudasonen». —
Tegnérs hjältedyrkan har alltid haft en inspirationskälla i den antika
heroskulten. Detta är märkbart redan i Hjelten, där Napoleons
gestalt växer över i Herakles’. Bland Tegnérs hjältedikter synes
mig Alexander vid Hydaspes stå närmast Floden från år 1816 eller
1817. Här finner man liksom i Alexanderdikten skildringen av en
hjälte, som redan från barndomen är medveten om en bestämmelse,
som stiger ned från bergen på slätten, följd av sin här, hastar från
seger till seger, lägger under sig länder, men ständigt ilar vidare
för att kasta sig i sin faders famn och dö.
Ett rytmiskt uppslag till Alexander vid Hydaspes har Tegnér,
som Albert Nilsson visat, tydligen fått från Oehlenschlägers romans
Om Vanerne i Nordens guder.1 Denna dikt, som skildrar vanernas
och åsarnas tåg från Indien till Norden, tycks också ha påverkat
skildringen i första strofen av Alexanderdikten. Tegnér lånade
Oehlenschlägers verk från Lunds universitetsbibliotek i oktober
1819.
Det synes sålunda klart, att när Tegnér gjort anteckningen om
Alexander vid Indus på listan med rornansämnena, ha de
väsentliga förutsättningarna för dikten redan varit givna. Emellertid
visar ju anteckningen, att dikten då ej varit färdig. Också andra
omständigheter, att scenen som förut nämnts, förlagts till
Hydaspes ej som hos Arrianos till Hyfasis, samt att Tegnér allt ifrån
slutet av 1819, då han tycks ha fått det formelia uppslaget, varit
mycket starkt upptagen av annat författarskap, gör det sannolikt, att
Alexanderdikten ej tillkommit före anteckningen om den.
Emellertid förefaller det ju troligt, att dikten skrivits eller — vilket synes
mer sannolikt — påbörjats just vid denna tid, under slutet av 1821
eller början av 1822, och utgör en av de »digressioner» som Tegnér
omtalar i det förut citerade brevet till Brinkman 17 febr. 1822.
Efter fullbordandet av Frithiofs saga bör ämnet på nytt ha blivit
aktuellt för Tegnér, i fall det ej redan slutbehandlats. Tegnér
återkommer då till sin plan att ge ut en samling smärre dikter.
1 Alb. Nilsson, a. a. s. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
