Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: När skrev Tegnér »Det Eviga»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Eleonore Bruno
Intet hjerta, blott en runa
död och kall, Er hugkomst bär.
Skin på grafven ej, du Luna,
och du blomma, gro ej der!
Frid, Nationer! Jordens Kungar,
frid i edra spirors hägn!
Länge nog Er åska ljungar,
gläd oss med ett sommarregn.
Vården den förfrusna knoppen
af vår sällhet. Ingen dröm
vare folkens endrägt. — Droppen
intet blod i tidens ström!
Detta äkttegnérska utbrott har måhända sin förklaring i att
de fredsförhoppningar Europa under en del av året 1806 haft
anledning hysa, mot slutet av sommaren åter syntes på väg att dunsta
bort. I september var också kriget ånyo i full gång. Har dikten
skrivits under bröllopssommaren, då Tegnér vistades på Rämen —
och en del bilder i den tyda på sommaren såsom tillkomsttid —
så har hans fredslängtan säkerligen fått speciell näring under det
dagliga umgänget med svärfadern och deltagandet i dennes
bekymmer för de av kriget hårt drabbade värmländska järnbrukens
finanser, bekymmer som icke blevo mindre därigenom, att man inom
familjen Myhrman stod i begrepp att fira bröllop för två döttrar
och samtidigt måste förse den ene mågen med rörelsekapital till
det nya hemmet. Om man får antaga, att Försonligheten tillkommit
sommaren 1806 och Det Eviga några månader senare, är
tidsskilnaden mer än tillräcklig för att, i synnerhet då det gäller Tegnér,
förklara den omsvängning mot ett ideal av större handlingskraft,
som den senare dikten företer.
Den andra av de här citerade stroferna (»Edra ryktens örnar
flyga . . .») visar likväl, trots skillnaden i ton och stämning, stor
likhet med första strofen av Det Eviga:
Väl formar den Starke med svärdet sin verld
väl flyga, som örnar, hans Rykten.
Men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarna tröttna i flygten.
Hvad Våldet må skapa är vanskligt och kort;
det dör som en stormvind i öcknen bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
