Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: När skrev Tegnér »Det Eviga»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skrev Tegnér Det Eviga? 111
Frihet ifrar jag för, det är handelsfrihet jag menar,
frihet för mig, det förstås, ej för de andra också.
Derför jag bjuder dig fred, vi dela emellan oss rofvet,
grönskande jorden blir din, min blir den blå ocean.
Frankrike.
Hör mig, jag känner dig väl, och föraktar din krämarestatskonst
byggd på en handelsbalans, stigen och fallen med den.
Du är den gamla ännu, men hos mig allting är pånyttfödt,
kraften, föryngrad och djerf, längtar till riddarespel.
Jorden eröfrar jag sjelf och hafvet följer väl efter,
den som har stranden har sjön, aldrig jag delar med dig.
Icke din väpnade hand, din bedjande bjude mig freden,
böj för den bättre dig ned, sådan är freden jag ger.
I den först citerade strofen lägge man märke till det ironiska
omnämnandet av vinstbegäret, något som Tegnér i sina brev ofta
klandrar hos engelsmännen, vidare skenheligheten och sofisteriet i
Englands självdeklaration, drag som den ärlige Tegnér avskyr och
längre fram skulle hudflänga hos en jesuitisk tid. — Åtminstone
om man, såsom Werin, förutsätter, att Tegnér alltjämt är
revolutionsbeundrare, kan han icke ha inlagt någon ironi i den typiska
revolutionsfrasen om alltings pånyttfödelse i det franska samhället.
Genom de stoltklingande orden om »kraften, föryngrad och djerf»,
som »längtar till riddarespel», tonar en sympati, som varken är
pacifistisk eller utilistisk men så mycket mera tegnérsk. I
slutverserna har Napoleons folk redan ett tycke av Fritiofsgestaltens
utmanande trots, något som knappast kan ha varit Tegnér antipatiskt.
Ingen behöver tveka om vilken nation skalden anser som »den
bättre».
Följer man brevuttalandena, så frapperas man av den
objektivitet, med vilken Tegnér bedömer fransmännen, trots att de voro
våra fiender, under det att våra förbundsbröder engelsmännen ofta
skarpt klandras — ibland givetvis av familjeekonomiska skäl, men
stundom även ur rent ideell synpunkt.
Samma iakttagelser angående sympati- och antipatifördelningen
kunna göras i fråga om ledarepersonligheterna på båda sidor: efter
den ovannämnda spydigheten i samband med kejsarkröningen (brev
jan. 1805), går Napoleon fri från direkta attacker. Så är, som
bekant, ingalunda förhållandet med Nelson och Pitt. När man
känner Tegnérs skoningslösa behandling av allt, som han hatar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
