Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 157
fängda och ettriga frågor». Den utilistiska tendensen är
genomgående hos Strindberg under 1870-talet (jfr t. ex.
Shakespearearti-keln ovan 2 febr. 1874).
En recension 23 dec. 1873 av Salenius’ latin-svenska ordbok
röjer Strindbergs kända avoghet mot latinet.
Ur en berömmande anmälan 13 januari 1874 av Fryxells
Berättelser ur svenska historien, må följande anföras, som erinrar om
Strindbergs kätterska uppfattning: »En hel hop människor äro
mycket kära uti sina illusioner och förutfattade meningar. Det
kyrkliga rätthafveriet tummar bibeln och den nationella
egenkärleken vill göra historien till en tendenslögn. •— — — Fryxells
största förtjänst är emellertid, att han vågar pröfva både
konungaglorior och till myter blifna opinioner.––––––Så har F. vågat
upptäcka åtskilliga fel och brister hos Karl den tolfte, äfven såsom
menniska, och erinra om de oerhörda förluster och lidanden dem
Karl kostade sitt land och folk. — — -—Så tyckes nu äfven
Gustaf den tredje komma att i F:s framställning förlora åtskilligt
av den nimbus, med hvilken åtskilliga entusiaster eller hofförgyHare
hittills angifvit honom.» F. ö. sticker även här den utilistiska
tendensen fram, då Gustav III anklagas för att ha infört den
»öfverdrifna uppskattningen af skönlitteratur och konst i förhållande
till vetenskap och lifvets allvar».
5 mars 1874 anmäles ett nyutkommet häfte av Svensk tidskrift,
där Odhner uppträtt emot Fryxell. Recensenten tar ånyo den
senares parti. Samma häfte innehöll även en uppsats av Borelius
om Strauss’ Den gamla och den nya tron. Med anledning därav
yttrar artikelförfattaren: »Det är emellertid tillfredsställande att
veta det vi numera ha åtminstone en akademisk filosof, som följer
med tidens andliga rörelser. Ha de dogmatiskt-ortodoxa teologerna
eller de boströmskt-ortodoxa filosoferna i Upsala ännu hört talas
om v. Hartmanns och Strauss’ senaste arbeten?» Gliringen åt
Upsalakonservatismen och speciellt omnämnandet av den då relativt
okände Hartmann, som Strindberg lärt känna i slutet av 1872, gör
Strindbergs författarskap synnerligen troligt.
Slutligen kan man med full visshet tillskriva Strindberg den
bokrevy »Nya böcker», som infördes 1 april 1874. Här möter oss
ånyo den utilistiska tendensen. Y. Hugos arbete 1793, Skildringar
ur Vendéekriget berömmes därför att formen fullständigt
försummats för idéernas skull. »Och hur skulle den form se ut, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
