Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 159
även annorstädes visat sig intresserad; nämnas kan, att ett par av
hans systrar just denna tid gingo i föreningens skola (se Strindbergs
systrar berätta, s. 50—51). I det sistnämnda referatet (5 febr.)
återgavs bl. a. ett föredrag på så sätt, att talaren tillskrevs socialistiska
åsikter, vilket framkallade en förskräckt gensaga från denne (7
febr.).
Slutligen fungerade Strindberg 1874 en tid som referent i
riksdagen. Enligt självbiografien ådrog han sig emellertid
anmärkningar på grund av sitt vanvördiga sätt att återgiva förhandlingarna,
och när han stundom underlät att referera saker, som han själv
fann vara av mindre vikt, blev han så småningom ersatt av en
annan. Klas Ryberg berättar i sin uppsats: »Landtisarnes
antingen torra sockenstämmeprat eller — hvad värre var — halfva
gallimatias gjorde Strindberg förtviflad, nej, högeligen förgrymmad.
— De rackarne! röt han; om de voro döfva ändå som de äro
dumba; att inte munkorgen följde med som bihang till nya
representationen! Men se, jag refererar inte hvad de säga, utan hvad
de hörde säga. Det gjorde han också: enligt hans åsigt om borde.
’Farbröderna’ gjorde stora ögon och tänkte med ’segergubben’, om
de kunnat tyska: ’potz tausend, haben wir dies allés gethan!’ De
reklamerade en och annan gång.»
Till slutet av februari torde emellertid Strindberg kvarstått som
riksdagsreferent. Han berättar i självbiografien, hur den stora
debatten om ämbetsmännens dyrtidstillägg — vilken ägde rum 25
februari — var den enda, som riktigt vann hans intresse. Tydligen
var det han, som verkställde referatet 27 februari av greve Posses
anförande under denna debatt; i en korrespondens till Morgonbladet
i Helsingfors 1876 erinrar han om episoden och skildrar, liksom
senare i självbiografien, entusiastiskt Posses inlägg.
Utöver det nu nämnda har Strindberg vidare skrivit en del
artiklar av mera allmän karaktär i D. N. Sålunda är han
författare till uppsatsen »Konstverk i godtköpsupplagor» 15 jan. 1874.
Den moderna reproduceringstekniken hälsas här som en efterlängtad
möjlighet att sprida konsten ut bland den stora allmänheten; ett
billigt färgtryck efter en berömd målning säges vara mera värt än
ett dåligt eller medelmåttigt original, som betingar högt pris. I
Tjänstekvinnans son kommenterar Strindberg artikeln: »En dag
skulle han yttra sig om konst och med huvudet fullt av
Torque-ville och konstens demokratisering framkastar han helt oförsiktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
