Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 165
leder sig måhända af den långvariga sjukdom den så högt uppburne
konstnären lidit af». Jämför härmed följande i Strindbergs brev
till Finsk tidskrift, daterat 5 januari 1878: »Bergh har dock under
en långvarig sjukdom blivit tungsint, övergivit de glada
björkhagarna och gått in i Norges dystrare fjällbygder» (Kulturhistoriska
studier, s. 200).
1 februari 1877: »Konst. I». Artikeln varnar för utländskt
inflytande och hävdar, att den svenska konsten måste bli nationell,
välja inhemska ämnen och en självständig stil — en tendens som
är genomgående i Strindbergs konstkritik. På ett ställe jämföras
folklivsmålarna fru M. Zetterström och Jakob Kulle, den senare
Strindbergs vän och synnerlige favorit: »Hon har tagit sitt folk på
god tro, icke lefvat bland dem och aflyssnat dem deras svagheter,
hon har blott sett dem och deras drägter som vackert staffage i
stora landskap, något som kan framhållas gentemot Jakob Kulles
sätt att se sina sydsvenskar, dem han fotograferar i deras obevakade
ögonblick, då deras själslif uppenbarar sig i talande situationer».
På liknande sätt heter det om Kulle i brevet 5 januari 1878 till
Finsk tidskrift: »Han är en medelålders man, har aldrig velat resa
ut, ty han såg vart det bar hän; han är sydsvensk och älskar sin
hembygd högt; han har levat sitt liv bland detta folk och känner
dess svagheter och egenheter. Han tager sin konst på fullt allvar;
han har sett huru Düsseldorfarna göra sina sköna typer och hur de
sminka upp bondpigorna och raka och frisera bonddrängarna, innan
de våga taga dem fram att presenteras» (Kulturhistoriska studier,
s. 200).
14 febr. 1877: »De fria konsternas öden (Efter Gazette des
Beaux-Arts)». Att Strindberg med intresse följde Gazette des
Beaux-Arts — som fanns på Kungliga Biblioteket — framgår av artikeln
Konstakademiens utställning 1877, där tidskriften citeras. Artikeln
är en bearbetning, delvis direkt översättning, av en uppsats i Gazette
des Beaux-Arts 1 september 1876: Édouard Bonnaffé: A propos
d’un passage de Plutarque. Den franske författaren ville visa, hur
konsten under antiken och medeltiden understundom haft att kämpa
mot ett inskränkt oförstånd, som nu är lyckligt övervunnet.
Strindberg har helt och hållet vänt om tendensen, genom tillägg och
ändringar har artikeln i Dagens Nyheter blivit ett uttryck för hans
så ofta röjda utilistiska misstro gentemot konsten. Medan
fransmannen hos Platon fann en i grund och botten stor beundran för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
